Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1849, sida 2

Väl beväpnade gingo de tre vännerna samma väg som dagen förut. . . . Då de kommo till stället höll solen just på att gå ner. ... Ännu seglade dock med slappa dukar en och annan skuta förbi på den spegelklara elfven. . Vi få ännu vänta ett par timmar — sade Theodor. — Klockan är icke mer än åtta och först omkring klockan tio skulle planen verkställas. ... Få nu se om det blir något utaf.Vi skola gå så nära grottan som möjligt — sade Clas. — Den är omgifven af så mycket träd och buskar, att vi der med lätthet kunna finna ett säkert gömställe. Men vi måste gömma oss så, att vi icke blifva upptäckta af Svanhilda, då hon kommer— sade Theodor. Men vore det icke alldra bäst — anmärkte Emanuel — att helt enkelt varna den unga flickan för löjtnanten och hans lurendrejeri. . . . Om hon icke vidare ginge hit att musisera om aftnarne, så finge ju dessa intet tillfälle att sätta sin plan i verket. Nej — det vore en dårskap — sade Theodor lifligt. — Först och främst skulle löjtnant Tornersköld, ifall detta misslyckades, påbitta någon annan utväg, att enlevera Svanhilda.... Hon skulle aldrig vara säker ett ögonblick, ty han tycks vara en både djerf och slug karl.