Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1849, sida 2

I afton klockan 7 — sade Theodor — begifva oss till ort och ställe. Vi skola dölja oss i grannskapet af Svanhildas grotta. Men tycker du icke, att vi borde taga polisbetjenter med oss? frågade Wallman efter en stunds besinning. Nej — vi böra undvika allt, som kan väcka skandal. . .. Svanhilda skulle ogerna vilja figurera i en rättegång mot dessa skurkar. ... Det är derföre bäst, att helt enkelt gifva dem en minnesbeta och jaga dem på flykten. ... Hvad åter hufvudmannen sjelf beträffar, så skola vi tvinga honom, att genast afsegla till Tyskland och aldrig sätta sin fot mer på svenskt område så kärt honom är att icke blifva dragen för rätta. .. .? Den der planen är bra, — sade Emanuel. — Jag gillar den fullkomligt. Vi komma då hit i afton, beväpnade med pistoler och sablar — återtog Clas. — Man skulle kunna taga oss för stråtröfvare.... Godt! Låtom oss vara beredda. De båda vännerua aflägsnade sig och Theodor, för hvilken dagen föreföll oändligt lång, sökte fåfängt förkorta den genom arbete. I Men tiden går, ty han kan ej annat. Det blef afton och Clas och Emanuel infunno sig efter aftal i målarens atelier.