Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1849, sida 1

vid ett universitet, der rättvisan gör sig gällande, skulle åtnjutit en bättre belöning för sina mödor på vetenskapens ofta törniga fält. Den sista och drygaste delen af arbetet har till öfverskrift Fakultets-kritiken. Förf. går här mycket illa åt sina motståndare vid universitetet. Vi kunna för rättvisans skull icke återhålla den anmärkningen, att han här stundom går för långt, att han af sin förbittring blifvit förledd att ofta begagna ett språk, som icke passar vid en lugn, kritisk pröfning i sak. Man medgifver gerna, att herr J. lidit orättvisor, att han på ett upprörande sätt blifvit tillbakasatt för personer, som icke på långt när tyckas ega hvarken hans djupa kunskaper eller hans vetenskapliga sjelfständighet, men detta oaktadt torde herr J. vid närmare eftersinnande tvifvelsutan medgifva, det man vinner mer genom ett lugnt och sansadt språk, än derigenom, att man, såsom han bär, far ut i invektiver och personliga tillmälen. Vare detta sagdt, utan att derföre vilja förringa värdet af herr J:s skrift i öfrigt. Deremot kan icke nekas, det herr J. i denna fakultets-kritikr, äfvenledes är ganska dräpande i sak. Det är i synnerhet prof. Ek, mot hvilken han polemiserar. IIerr Ek framställes för läsaren 1) såsom tänkare och vetenskapsman, 2) såsom öfversättare, 3) såsom litteraturhistoriker. I alla dessa särskilda egenskaper söker herr J. bevisa prof. Eks kompletta oduglighetn. Om han också härvid går något långt, så finner man dock genast, det den värde professorn råkat ut för en fruktansvärd granskare. Herr Janzon slår honom rätt ofta på fingrarne både med logiken och grammatikan och i synnerhet blir han illa tilltygad för en öfversättning af en vers ur Ovidius, hvilken också synes ref. vara alldeles befingd. — Såsom olitteraturhistoriker har prof. Ek på något ställe yttrat: Saxo Grammaticus har skrifvit sitt folks historia på latin i sexton böcker IIerametrisk versv (Saxo Grammaticus su gentis historiam Latine IIexametrix libris sedeciem perscripsit). IIäremot anmärkes ganska rigtigt af herr J., att Saxo i nämnde arbete försökt sig i alla måjliga slags vers, men att åtminstone de 12 14 böckerna äro ram prosa. Herr prof. Ek har sålunda i en akademisk afhandling företagit sig att bedöma ett arbete: hvaraf han icke läst en enda sida, menar herr J., och detta synes oss vara en temligen graverande beskyllning mot en professor. Ett utförligare referat af denna i många hänscenden märkvärdiga skrifts innehåll skulle föra oss allt för långt; hvadan vi nödgas hänvisa läsaren till sjelfva boken. IIela saken är imellertid af sådan beskaffenhet, att det vill synas som skulle de anfallna Lunda-professorerne icke gerna kunna öfverlemna den åt tystnadens vältalighet