Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1849, sida 1

ww ww — — i DAiA amt i lr LIebmans tobåksSbOG via MIVVeA 4812 — — o såsom hittills med någon afgift i och för dessa utsom önska Tidningen sig tillburen, ersätta kringbåravarit, eller med honom öfverenskommas kan. ckomma en brytning, blef Bathyanpyi nödsakad ofva att framlägga denna fråga för den rikslag, som under loppet af sommaren skulle samnanträda i Pesth, alldenstund ministeren icke på eget bevåg kunde faitr något beslut i detta hänzeende. En annan omständighet kunde äfven lätt hafva åstadkommit en brytning. Ungrarne hyste de mest lifliga sympathicr för Italienarne; deras egna, och de i Pesth utkommande tidningarne fordrade icke allenast allt mera häftigt och högljudt de ungerska truppernes återkallande från Lombardiet för att användas mot Ryssarne, utan förolämpade äfven den österrikiska regeringen, för hvilken frågan om bibehållandet af dess italienska besittningar var en lifsfråga, genom att taga sin landsman, grefve Zichy, som öfverlemnat Venedig åt dess innevånare, i försvar mot anklagelsen för feghet och förräderi. Härtill kom äfven att Radetzky icke ville tillåta öfverste Meszaros att lemna armcen, för att emottaga den ungerska krigsportföljen. Imellertid var den österrikiska marsministeren dels tillgifven Ungrarne, dels sväfvade den i stor fara för det uppror, som hotade utbrista i Böhmen, der föreningen -Slowanska Lipar, som bestod af ombud från alla österrikiska Slaver, i början af Maj utkastade sina planer till ett slaviskt kejsaredöme Österrike. Emot dessa sträfvanden var Ungern de tyska Österrikarnes naturliga allierade i följd af den ställning, hvari det befann sig till Slaverne, och vi se derföre, att den ungerska regeringen, efter att den österrikiska konstitutionen af d. 25:te April uttryckligen hade stadsästat Ungerns och Siebenbirgens statsrättsliga oberoende af kejsardömet, afstod från sin begäran om återkallandet af de ungerska trupperne från Lombardiet samt åtog sig att upprätthålla rikets integritet, mot vilkor att få Meszaros tillbaka och tillika få sig tillsände trenne regementen böhmiska trupper, för att hålla sydslaverne i tygeln. Denna öfverenskommelse tillvägabragte Pulzsk-, statssekreterare i det ungerska utrikes departementet under Esterhäzy, i början af Maj. Men redan då hade Wienerministeren under Pillersdorf råkat i vanmakt, och det enda löfte, som Österrike uppfyllde, var, att Meszaros erhöll tillstånd att återvända till Ungern. Han ankom till Pesth den 23:dje Maj. Behofvet af den ungerska härens förökande blef allt mera trängande. De magyariske bönderne hade ofta, missförstående den frihet, som blifvit dem beviljad, gjort uppror på åtskilliga ställen, men utan vidare följder; hvaremot de vilda Raizerne, som väl voro förbittrade på de katholska Kroaterne, men sedan urminnes tider insupit kommunismens grundsatser, icke ur Cabets och Fouriers skrifter, utan genom röfverier, ånyo gjorde ett uppror, som hotade att antaga en svår och antimagyarisk karakter. Kultusministern Eötvös hade sammankallat Raizerne till en synod i Carlovitaz, för att ordna den grekiska icke-unierade kyrkans inre förhållanden; men upphetsade af omkring 500 prester från det oafhängiga Serbien söder om Donau och af ryska panslavistiska agenter, utnämnde de öfverste Supplikatz till woiwod öfver alla Serbier och erkebiskopen af Carlowitz till patriark för den grekiska ickeunierade kyrkan, utan afseende på statsgränsen, samt fordrade såsom vilkor för deras bistånd mot Kroaterne, att den ungerska regeringen skulle åt det serbiska språket i deras eget land inrymma samma rättigheter som åt det magyariska. Eötvös upplöste genast synoden, biföll sistnämnde fordran, men beordrade på samma gång trupper att skingra de hopar, som straxt efter synodens börI jan dragit ut på röfvaretåg. I Pesth hade ministeren under tiden varit myeket verksam. 60,000 gevär hade i Birmingham blifvit beställde till beväpning af nationalgardet; talrika reaktionära embetsmän hade blifvit afskedade, och 18 nya prefekter blifvit i olika komitater utnämnde, alla ur den förra oppositionens leder. Kossuth införde stora sinanciella förbättringar och lade dessutom i förening med flere af ministrarne grunden till ett stort, journalistiskt företag, i ändamål att sätta folket in i de nya förhållandena. Hvad som dock satte kronan på verket var Siebenbirgens införlifvande med Ungern. Sachsarne, eller de Siebenbirgiska Tyskarne satte sig ifrigt emot denna förening och sökte att på sin sida vinna Vlacherne, som, oaktadt de utgöra 3 af landets befolkning, icke voro representerade på landtdagen, genom att gifva dem löfte om att blifva upptagne såsom ett sjerde stånd, hvilket egde rättighet att utse 100 reArodoantanter Mean Vlacherne hesläta nå ett nt