Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1849, sida 1

Ungerns Hrihetsstrid. II. Revolutionen i Mars och dess följder.) Jellachich är född af en kroatisk mor, efter vilken ban ärft stora gods, och aktadt hans bildning och hans språk äro tyska, betraktar han lock Kroatien såsom sitt fädernesland, och har I zenom sina bemödanden för sina landsmäns vil I vunnit en popularitet, som ingen af dem förut lyckats erhålla. Jellachich är den mest fullkomiga motbild af Kossuth; ty likasom den förre i sig förenar alla den magyariska nationens företäden och fel, så är Jellachich en förädlad typ af sitt folk. En stor härförare, som utmärkte sig år 1836 under fälttåget i Bosnien, en trogen undersåte, som är kejsaren blindt tillgifven, en ifrig katholik och en afsvuren fiende till allt, hvad Magyar heter, äro förenade i hans person. Sitt tillträde till styrelsen betecknade han med att träda i afgjord opposition mot Kossuth genom att officielt tillkännagifva, att alla de af Kroatiens eller Slavoniens innebyggare, som kallade sig Magyarer, eller hölle med sådana, som icke ville betala tionde eller kränkte godse-arnes gamla rättigheter, skulle blifva ställde för ståndrätt och ögonblickligen skjutne. Å andra sidan fortsatte doktor Gay sin agitation, i det han inbillade Kroaterne, att deras deputerade, oaktadt Magyarernes motstånd, hade genomdrifvit skattejemkningen och upphäfvandet af de tryckande urbarial-bördorna. I slutet af April 1848 åstadkom han tillochmed ett fruktansvärdt upplopp bland Raizerne i Kikinda, hvilket dock blef dämpadt af Magyarerne, som utlofvade ett skyndsamt afhjelpande af alla rättmätiga orsaker till klagomål. Raizerne återvinde ock snart till sina fordna lydnad-förhällanden under Magyarerne, eme dan de icke hörde till Jellachichs banat. Ännu handlade Jellachich på egen hand, ännu var han icke utsedd till ett redskap för Wienerhofvets reaktion, och vi vilja fördensknll återvända till Magyarerne, för att se den spänning med hofvet utveckla sig, hvilken gaf anledning till Jellachichs tåg emot Ungern. Ungerns statsrättsliga skiljsmessa från Österrike var fullbordad och af kejsaren sjelf vid riksdagens slutsammankomst högtidligen bekräftad; men den kinkigaste punkten i öfverenskommelsen, den, som begge parterne af fruktan för en kollision uppskjutit så länge som möjligt, var ännu oafgjord. Omedelbart efter sin återkomst till Wien utfärdade kejsaren en uppmaning till Ungrarne att åtaga sig en lämplig andel af den österrikiska statsskulden, hvilken han dock bil, ligtvis ville bestämma till blott en fjerdedel af hela skuldens belopp, eller 250 millioner gyllen med 10 millioners årlig renta. I förhållande till Ungerns storlek och folkmängd, hvilken utgör 2 omkring 3 af hela kejsaredömets. var denna begäran ganska moderat; men då man tager i betraktande det stora öfverskott, hvarmed Ungerns statshushållning årligen hade riktat statskassan, äfvensom de för Ungerns interessen helt och hållet frimmande ändamål, för hvilka den enornastatsskulden (omkring 1000 millioner gyllen) blifvit åsamkad; så kan denna kejsaren fordran på intet sitt sägas vara billig. Det kom nu an på, hvilka offer Ungrarne ville göra för den frihet, som den österrikiska regeringen utan motstånd hade beviljat dem. Erkehertig Stephan, som med all sin tillgifvenhet för Ungern dock aldrig hade upphört att vara österrikare, lofvade hofvet sitt bistånd i denna sak. Men de ungerska tidningarne, och bland dem sjelfva Kossuths organ, uttalade sig i bestämda ordalag mot detta öfvertagande af en del af statsskulden, så väl derföre, att Rysslands hotande armerörelser i Podolien och infall i Donaulinderna gjorde stora rustningar nödvändiga, som äfven och förnämligast derföre, att regeringen, genom att åtaga sig sen så stor årlig utgift, icke kunde hålla sitt af kejsaren stadfästade löfte om att dels förränta och dels amortera den summa, som godsegarne och presterskapet såsom ersättning för de upphäfda urbarialskatterna hade att fordra af ungerska staten. De fordrade, att Österrike skulle spela bankrutt, alldenstund statsskulden hade blifvit det åsamkad af en minister, som icke kunde anses laglig, emedan den aldrig tillkommit med folkets bifall, aldrig haft dess förtroende, och städse genom en dels dålig, dels rent af förrädisk ekonomi användt de upplånade summorna ömsom till onyttiga, ömsom till rent af skadlig: ändamäl, t. ex. undertryckande af folkfriheten Dessa yttranden, som funno genljnd i hela Ungern, väckte hofvets förbittring, och, för att fö