Såsom inledning till en artikel om Zachrissonska befordringsärendet, innehåller tidningen Bore följande: I Sverige, der nästan alla offentliga angelägenheter vårdas at tjenstemän, tillsatte af regetingen eller dess organer, är befordringssystemet ett af de föremål, hvarvid allmänna uppmärksanrheten företrädesvis fäster sig, helst då allmänheten får grundade anledningar att misstänka, att detta system hvilar mer på hvarjehanda konside rationer och politiska beräkningar, än på ett rättvist bedömande af tjensternas beh f af dugligt .folk samt de sökandes skicklighet och förtjenst. Befordringsärenderna röna således för närvarande stort deltagande; emedan det är ett bedröfligt f. tum att åtskilliga utnämningar under sednare tiden gifvit stöd åt den opinionen, utt konsideraronssystemet håller på att uppnå en högst förderfli g utveckling, hotande att förstöra all sjelfständig redbarhet. Dessutom måste i närvarande tidpunkt desto större uppmärksamhet fästas vid detta beklagliga förhållande, som man känner regeringens, uti det hvilande representattionsförslaget ådagalagda nitälskan, att fästa en ganska betydlig del af folkets representationsrätt vid de af regeringen beroende fallmakterna och rangrullan. Om politiska konsiderationer nu ega inflytande på befordringsärenderna, då. likväl tjenstemännen icke såsom sädane hafva någon politisk rätt eller talan, som kan användas för eller emot regeringen; hvilken kolossal utsticäckning skulle icke detta konsiderationssystem erhälla, i fall det hvilande representationsförslaget blefve lag? Vi frukta att den sjelfständighet och redbarhet, som ännu i allmänhet finnas hos tjenstemännen, hvilka väl känna sina förbindelser till regeringen, men icke derföre glömma sina skyldigheter emot staten och det allmänna, sedermera skulle blifva temligen sällsynta. Vi frukta i så fall verkligen för en total demoralisation af tjenstemännen. Härefter följer en relation om sjelfva saken, hvarefter tidningen yttrar dessa slutord: Men vi vilja nu icke vidare sysselsätta oss med detta beklagliga ämne. De allmänt kända förhållanderna äro tillräckligen talande. Hvar och en förstår dem. Vi vilja slutligen endast förklara, att vi anse fosterlan dets sanna vinner stå i den största förbindelse hos kapten Zachrisson, för det han utan fruktan eller beräkning af enskild fördel och vinning, öppet och ärligt såsom det anstår en sjelfständig man och svensk officer, framlagt saken inför allmänhetens ögon. Det är endast på så sätt man kan tillintetgöra förtalets och de lumpna intrigernas och konsiderationernas system, hvilket, såsom varande ett mörkrets barn, icke utbärdar ljuset, utan faller maktlöst för dess strålar.