borgares lif än att vilja öfverlemna dem till barbariska blodbad; derför hafva vi beslutat att äfven framdeles icke afvika från det handlingssätt, som menskligheten föreskrifvit oss. Vi sväfva i en pinande ovisshet om våra fångars öde, huruvida de behandlas antingen såsom politiska eller krigs-fångar. Jag uppmanar er derför att framställa, hvad jag anför, för den regering, till hvilken ni är sänd. Uppfordra den i mensklighetens och civilisationens namn att söka göra slut på dessa oerhörda grymheter. Såvida de främmande makterna icke vilja komma oss till hjelp, så låt dem dock åtminstone göra den gudomliga rättvisan och folkets rättigheter gällande, på det att Österrike må känna skammen af sitt nedriga förfarande, värdigt de vilda folkslagen, och tusendes lif räddas eller åtminstone deras lidanden mildras. Begagna också pressen, på det att allmänna opinionen må döma dem, och på det att deras namn måtte drabbas af allmänt förakt. Gör begripligt, att ungerska regeringen med bästa vilja i verlden icke skall blifva i stånd att beherrska den förtviflan, som dylika dåd framkalla, och att intet blifver mera fruktansvärdt, än ett krig på lif och död, i hvilket enhvar sjelf vill skaffa sig rätt.Pesth, d. 18:de Juni 1849. Grefve Casimir Bathyany, utrikesminister.