Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1849, sida 1

Nej — låt höra! rDet var jago — ropade grefven med en triumferande ton. Du?!Ja just jag. ... Ingen kunde uppvisa maken. ... Också hade jag låtit göda honom med bara drank.... Fy fan — sade löjtnanten. — Hur smakar den födan?vAlldeles förträflligt, vän Axel — ropade grefven, som ännu icke kommit under fund med det roliga sätt, hvarpå han uttryckt sig. — Det syns att du icke är någon landthushållare, eljest skulle du hafva vetat, att drank är det bästa man kan gifva kreaturen.... Låt nykterhetsvännerna prata hvad de vilja.... Jag talar af erfarenhet, jag.? Löjtnanten och Svanhilda vexlade en hastig blick. vLåt oss rida på litet fortare! sade den sednare. vJag tycker att vi rida fort nog — anmärkte Calle. — Denna häst stöter alldeles förfärligt. Jag blir alldeles mörbultad. De tre ryttarne passerade nu genom en liten skogsdunge, som på båda sidor omgaf den backiga vägen. Nejden var af ett pittoreskt utseende, omvexlande med klippor, kullar, skogar