Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 2

behelllunde af Miertats renhet, döda sin kropp ... än att kroppsligt lefva, om man måste dö andeligen... Och en sådan död... en andlig död skulle jag ju gifva mig sjelf, om jag lefde och underkastade mig det ok, man vill påligga mig. Jag skulle ju hvarken inför Gud eller för mig sjelf — om också inför verlden — längre vara Kysk, om jag gifvit mig till pris åt en man, den jag afskyr, ... skulle än denna man af menniskorna kallas min make ... min make!.... store Gud, hur missbrukar man icke detta sköna och heliga namn. . .. Är det väl prestens ord, som göra till makar, då den inre, andliga förbindelsen saknas? ... Ja — svarar man — det är tillräckligt. . .. Ingen kan förebrå er något, så snart vigseln blott är fullbordad. . .. De dårarne.... De veta då icke... de veta då icke, att äfven en vigd hustru kan vara sin olaglige mans — sköka. v Men jag inser det, Theodor, och som jag icke kan undgå detta brott, ifall jag måste lefva, så föredrager jag att dö med dig... du min själs brudgum! ... Det är sent.... Jag är trött, ... jag vill sofva... Godnatt Theodor! Mina ögon helsa till dina. ... Din Svanhilda.