Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 2

rättelserna i den österrikiska regeringens organ i ryggen. Inga ryska eller österrikiska segerbulletiner hafva ingått, och man har således skä! att antaga, det de ungerska vapnen icke ligga under på denna krigsteater. I Gallizien koncentreras en stark rysk kavallerikorps, för att inrycka i Ungern. Den inre krigsteatern. Härifrån har man inga andra nyheter, än de redan i går meddelade, och dessa äro så motsägande, att man icke vet hvad man skall tro. Bulletinerna tiga helt och hället. Så mycket känner man emellertid, att innevänarne i de irakter, Haynau genomtågar, göra tillochmed mera, än hvad Kossuths proklamation fordrar af deras patriotism. Czongrad och alla bebyggda orter på flera mils omkrets hafva gått upp i lågor, ingen innevånare låter se sig, och alla brunnar äro förpestade genom lik, som blifvit ditkastade, så att hären måste hemta vatten ända ifrån Pesth och uppblanda den förskämda drycken med ätticka, för att kunna begagna den. Brescias hyena, såsom Tlaynau kallas, framtägar i en verklig öken. En förlorad slagtning i dessa trakter skulle tillintetgöra österrikiska armsen. Östra kriysteutern. Från Siebenbiirgen berättar österrikiske generalen Clam Gallas, att han d. 23, innan ännu magyarerna inryckt i Moldau, tillkampat sig en ärofull seger öfver Bem vid György. Insurgenterna 12000, man starka — heter det i hans rapport — gjorde under rysliga rop flera bajonettansall. Tillföolje af denna sin seger drog sig Clam Gallas tillbaka öfver floden Alt — för att betäcka Kronstadt, såsom det heter i bulletinen. När man kastar en blick på kartan, tyckes likväl, besynnerligt nog, österrikarnes lysande seger hafva varit ett fullständigt nederlag. Om tilldragelserna i Siebenbärgen och IIermannstadts intagande genom ryssarne har nu den 14 ryska armebulletinen utkommit. Denna sprider ett klarare ljus öfver förhållandena, än beWiener-Zeitung, som nu för tiden är Europas erkändt första lögntidning. Man ser af den ry-— ska bulletinen, att det blott var en liten magyarisk korps, som opererade mot den österrikiskryska armen under Luders, samt att den strid, som föregick Hermannstadts eröfring, blott var en obetydlig skärmytsling. Om de i Wiener-Zeitung omtalade 12 kanoner nämnes icke ett ord. I Moldau har Bem ännu icke stött på något motstånd. Ryssarne äro för svaga, för att bjuda honom spetsen. Bemaktigar han sig Jassy, och detta tyckes vara oundvikligt, så falla der ofantliga ryska förråder i hans hinder. WienerI Zeitung elugnar sina läsarer dermed, att Bem hos Moldaus befolkning icke finner några sympa— tier; men alla underrättelser, som kunnat framtränga från detta under Rysslands och Turkiets dubbel-ok suckande land, gifva vid handen, att en dof jäsning herrskar hos befolkningen. Att demokratien i Moldau icke är svag, bevisar den rent demokratiska revolution, som egde rum 1848, då ifrihet, jemlikhet och broderlighetproklamerades i Jassy. Folket anslöt sig då med entusiasm till revolutionen, och det var endast med bajonetter Rysslands och Turkiets herrskare kunde återställa det gamla samhällsskicket. I Den stränghet, hvarmed Bem upprätthåller disciplinen, och den anda, han förstår att ingjuta i sina krigare, prisas och beundras allmänt. Innan ännu IIonveds och landtstormen fått tillräcklig öfning, manövrerade han mest med artilerict, men nu skyr han icke längre att låta sitt nfanteri företaga bajonettangrepp. Af en honveds)ataljon, som med bajonetten stormade mot en ji öfverlägsen rysk styrka, kommo endast 18 man I illbaka. Med sådane soldater kan Bem icke vaa annat än lycklig i sina operationer. Polackare ära honom såsom en Gud, ehuru han visst cke framhåller eller gynnar dem framför ungarne; nyligen har han låtit skjuta tvenne polacar för insubordination. De få, som visa sig ega, ställer han alltid i spetsen; vilja de icke å på, låter han antingen husarerna eller en del s polska legionen drifva dem framåt. Gallizi