Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 2

XX. Grottan. Några dagar förslöto, under hvilka Svanhilda uthärdade alla lingtans och ledsnadens qval. ... Det hade blifvit beslutadt, att den Yxenhjelmska I familjen skulle qvarstanna iännu några veckor på Baldersholm, men sedan återvända till Brovik, medan man på det förra stullet rustade sig till Urölloppet, hvilket var utsatt att firas i medlet af September. Man tänke sig Svanhildas belägenhet, omgifven af sådana menniskor. IIennes blifvande svärmoders löjliga högmod var för henne lika odräglig, som den unge fästmannens faddhet, hennes fars kalla egoism och löjtnant Tornerskölds hånande medlidande. Emedlertid var den sistnämnde af dessa fyra personer den ende, som understundom förstod att fängsla den unga flickans intresse. Löjtnanten, som såg, att han ingenting vann med sina hälften medlidsamma, hälften hånfulla anspelningar på Svanbildas stundande förbindelse med grefve Yxenhjelm, hade småningom beslutit att helt och hållet ändra ton, och derigenom att han gjorde sig intressant i den unga flickans ögon, slutligen söka vinna henne för den plan, han hade i sinnet. (Forts.)