Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 1

vMen sedan har jag min nådiga tant, som säkert skulle blifva mycket onådig, ifall jag beröfvade hennes herr son denna läckerbit. .... Bah! ... hvad frågar jag efter gumman? Mig skrämmer hon icke i trots för sina mustacher. Men dernäst kommer fadren.... Han tycks vara en inbiten aristokrat och jag är väl icke nog förnäm för honom ... jag, som hvarken är baron eller grefve, utan endast en simpel adelsman med ett högst ringa antal anor, ty om jag minnes rätt, så var det först min farfar som blef adlad. ... Två anor således; ... hvad förslår det emot grefve Silfverstjernas trettio? Hur fan skall man då bära sig åt? ... Flickan är rik. ... Det vore icke illa att ega hennes förmögenhet, helst som mina egna affärer börja blifva trassliga ... Och så skulle hon blifva en förtjusande värdinna på mitt Friedrichsstein i Böhmen. . . .? Ha — det är sannt — afbröt löjtnanten högt — detta medel återstår ännu att försöka. oo... En enlevering, med eller mot hennes vilja ... lika mycket... Om det skulle kunna lyekas mig att bortföra henne. ... Fadren finge väl sedan taga reson och gifva oss sin välsignelse på köpet.. 5 Det är visserligen ett vågstycke ... men djerfvare vågstycken har jag dock försökt och lyckats...