Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 1

A——— Kärlek och Konst. Novell af U. B—n. (Forts. fr. n:o 187.) Om man talat med löjtnanten om samvete ... så skulle han skrattat och frågat hvar det sitter. . Han sjelf hade icke något sådant, eller om han hade, så var det så rymligt, att det ingalunda besvärade honom. Efter denna korta karakteristik af löjtnant Tornersköld, vilja vi uppsöka honom i hans enslighet. Den unge mannen satt framför bordet, på hvilket tvenne brinnande vaxljus stodo. Han syntes försänkt i djupa tankar. Huru löjliga och bakvända äro icke menniskorna! — tänkte han. — Denna unga flicka, skön som en Houris i Mahomets paradis, vilja de sammankoppla med denna löjliga parodi på menniska, som kallar sig grefve Yxenhjelm och som skryter af 16 anor, under det han sjelf är un åne. ... Det är ju som skulle man vilja förmäla den fria skogsdufvan med en kalkon. ... IIon har blifvit tvingad ... det är gifvet.... Det fordras icke mycken skarpsinnighet, för att inse det. Detta lumpna aristokratiska högmod, som jag föraktar, emedan det stöder sig på en