Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1849, sida 1

Denna ungerska arme, som hittintills med så stor ära bjudit spetsen åt de öfverlägsna ryske borderna och Österrikes krigareskaror, är också i närvarande stund föremålet för Europas beundran. Namnen Dembinski, Görgey och Bem lefva icke blott på de europeiska folkens läppar, utan genljuda äfven på andra sidan verldshafvet. Ungern är nu det land, som har nationernas varmaste sympathier, och ungerske soldaten den krigare, som har deras största aktning. Och han förtjenar det äfven. De österrikiske officerarne medgifva alla med en mun, att den ungerske soldaten är oöfverträfflig, detta gäller i synnerhet husarerna. General Schlick, den tappraste af de österrikiske generalerna, plägar med lorgnetten följa deras rörelser på slagtfältet och ty kes bäraf hafva en verklig artistisk njutning. Han stadnade en gång på valplatsen framför en ungersk husar, som låg död mellan liken efter tvenne österrikare ; han betraktade dem och utbrast: idet är husaren, jag sörjer. Också beteckna Ungrarne dem alltid med epitetet: våra ärorika husarer. Jag vet icke hvad som blifvit af mina ärorika ben! utropade helt allvarsamt en ungersk husar, som råkat tömma en skål för mycket för fosterlandet. En Ungrare, som blifvit tillfångatagen, marscherade så stolt bland de österrikiska soldater, som eskorterade honom, att en officer, som trodde, att hans soldatdolman var en förklädnad, närmade sig honom och frågade honom: Min herre! hvilken är er grad? Ungrare, svarade han, Ungrare och husar. Dylika små drag och anekdoter äro mer betecknande, än långa beskrifningar. Man får icke fästa all.för stor vigt vid de kejserliga bulletinernas berättelser, när de tala om de många städer, österrikarne eröfra. I allmänhet låta Ungrarne utan svärdslag taga sina städer, för att icke utsätta dem för faran att blifva brända. De ungerska städerna äro öppna och likna stora byar; de enda strategiska punkterna äro Komorn, Peterwardein, Arad, Karlsburg och Temesvar. Österrikarne intåga dock sällan i någon by, om den också vore alldeles öde, utan att sedan i bulletinerna omtala, det de bemäktigat sig en stark, strategisk position, ty mästare i konsten att skrifva bulletiner äro de. Vestra krigsteatern. De farhågor man hyste för den österrikiska cerneringskorpsen kring Komorn och de ogynnsamma rykten, som voro i omlopp om dess öde, hafva fullkomligt besannat sig. Slaget vid Fredericia har funnit ett motstycke, men i ännu större skala. Den österrikiska belägringsarmeen under fältmarskalk-löjtnant Csorich har blifvit i grund slagen vid ett utfall af besättningen i Komorn, d. 3 dennes. Enligt Csorichs rapport, daterad d. 3 i högqvarteret Nagy Lel, hade ungrarne kl. 1 denna dag angripit de på södra donaustranden uppställda kejserliga trupperna. Brigaden Barco, som fattat posto mellan Mocsa och Pusta Herkaly, måste uthärda ett plötsligt och I utomordentligt häftigt anfall. Csorich skickade den i största hast förstärkningar af alla tre vapnen, men hjelpen kom för sent, ty ungrarne hade kringgått brigadens högra flygel och denna måste nu taga sin reträtt öfver floden; bron I hunno österrikarne icke uppdraga, utan måste — —— mean —