helsokallor öfrade en mera välgörande verkan på hans själ och kropp, än nordens kalla och dimmiga zoner. Friedrichsstein — så hette landtgodset, hvilket majorskan ärft efter sin far — blef sålunda icke såldt, utan utgjorde nästan hvarje sommar ett bno retiuen för de båda makarne och deras son. Axel Tornersköld kunde sålunda med rätta sägas vara till hälften svensk och till hälften tysk. Då hans föräldrar dött, fortfor han att dela sin tid mellan de båda fäderneslanden ... Han ingick väl i svensk tjenst såsom löjtnant, men snart ledsnade hans oroliga efter äfventyr törstande själ vid det enformiga och andefattiga militärlifvet i fredstid . ... Ilan tog afsked och som han egde en ganska ansenlig förmögenhet kunde han under flera års tid följa sin böjelse för resor i främmande länder... Han genomströfvade Europa i alla riktningar, besökte England, Frankrike och Italien och icke nöjd dermed utsträckte han slutligen sin färd ända till Kairo, Smyrna och Konstantinopel. Löjtnanten var sålunda på sitt och vis en kosmopolit ... Detta gjorde att han icke egentligen kände sig bunden vid någon jord utan dansade fram sitt stormande lif lika gladt och lustigt vid Mälarens stränder, som vid Tiberns, Bodensjöns eller Bosphorens.