Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. (Forts. fr. n:o 179.) Man hade begifvit sig hvar och en till sitt. Vi vilja, om läsaren så behagar, göra några besök hos de särskilde personerna, för att se, hvilka tankar, som sysselsätta dem i detta ögonblick. Ära den som äras bör!.... Vi börja med grefvinnan Yxenhjelm och stiga helt ogeneradt in i hennes sängkammare. Den stora frun är icke ensam. Framför fåtöljen, i hvilken hon sitter och ligger in sitt hår i papiljotter, står hennes unga son, fidekommissarien och egaren till det präktiga Brovik i Westergöthland. Han ser ut som stode han inför Pontius Pilatus... Det är icke så utan heller... Här vankas en moderlig sparlakanslexa, lika skarp som någon äktenskaplig... det vill jag lofva. Min kära Calle, — säger grefvinnan häftigt — skall du då förblifva ett nöt i alla dina lifsdagar? ... Hur tafatt du bär dig åt! Släppa kaffekoppen i hatten!... har man någonsin sett något värre!Min nådiga mamma, — stammade sonen — kaffet var så varmt...