Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1849, sida 1

års tilldragelser ytterligare bestyrkts. rilja vi ej yttra oss, hårdt. — qav— ken svikit icke blott andra folks förväntningar utan sitt eget folks känslor. Denna reaktion utgick påtagligen från kabinetten, understödde af de privilegierade klasser, hvilka antingen redan sett sina företrädesrättigheter och fördelar upphäfde, eller i fråga att afskassas, samt af armåerna, hvilka i följd af sin organism utgjorde en stat i staten, som icke delade det allmännas känslor och öden. Sjelfva den oblyghet och djerfhet, hvarmed regenterna bröto sina löften till folken samt i ett öppet fyranni förvandlade de förut mer eller mindre af lagarna och sedvanorna modifierade styrelsesätten, utvisade tillräckligt, att de diplomatiska planerna voro öfverenskomna. Den likgiltighet, hvarmed regeringarne uti de ännu i förvirringen icke inryckta staterna sågo dessa tyranniska styrelseåtgärder förenas med väpnade inblandningar i andra staters inre angelägenheter, på ett sätt, som ofta utvisade synbarlig afsigt att för framtiden ingripa i dessas yttre förhållanden; ja att till och med kufva eller stycka dem: denna likgiltighet kunde ej gerna förklaras, utan genom en hemlig och allmännare kabinettsplan, att undertrycka folken, hvilkas frihetsanspråk blifvit för besvärande, samt att sedan dela frukterna af segren öfver dem. De onda samvetena, som i folkens uppresningar för sina tidsenliga rättsanspråk sågo hotande straff, befarade, att, hvad som i dag hände en annan, kunde i morgon hinda bonom sjelf; och detta sammanlänkade den högre politiken i alla Europas stater, på ett sätt, som ställt de konservative i alla länder i ett mera införlifvadt förhållande till regeringarne, än någonsin. Skulle väl vårt land vara härifrån ett undantag? Skulle vårt kabinett vara helt och hållet ovetande om eller uteslutet från det stora fursteförbundet; eller skulle det hafva undvikit delaktighet deri? Vi tro det icke! Äfven om h. exc. utrikes ministern förklarade sig i embetets vägnar böra förneka det, så svarade vi honom, att på sin höjd han kan vara obekant dermed; men vi fortfore i tron, att det så är, och skulle tro oss svika en pligt, om vi icke vågade uttala det. Platsen i förbundet kan vara obetydlig, kan vara obestämd, eller till och med en underordnad; men den är intagen, och för äfven den mindre klarseende måste sjelfva den så kallade rmedlanderoll, som svenska och norrska kabinettet spelade sistl. år i dansk-prenssiska striden hafva blottat förhållandet, hvilket derefter genom detta Hela den yttre karakteren af denna roll visade, att den ej var sjelfständighetens; om den inre karakteren för att icke döma för (Forts.)