Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1849, sida 1

3 i Hr N. J. Gumperts boklåda. Vv ren på salt oruRllEL Ve EE nn — — erläten, skulle blanda sig i en sak af så underrdnad beskaffenhet, förefaller mig redan högst väntadt; men att II. M:t, som är så god och ättänkande, för en åtgärd, som i sjelfva verket syftat att befordra hans egna afsigter, skulle mot mig försarit med en så exempellös strängvet, kan jag omöjligt tro, så framt ban icke af Jontasslare och illasinnade på det gröfsta, hvad mig angår, blifvit förd bakom ljuset. Låt vara, att det sätt, hvarpå jag gått tillväga, ej varit det riktigaste, så har jag dock alltid handlat som en trogen och loyal undersåte och måste efter hvad som inträffat, hälst när jag jemför mitt förbållande med en hel hop konservativa skrikhalsars, hvilka i stället belönas och på allt sätt omhugnas, nästan tro, att ett systematiskt förföljande af konungens sanna vänner och framdragande omkring hans höga person af sådane, som hysa biafsigter och i många fall ganska tvetydiga tänkesätt, någorstädes å samhällets höjder måste planeras. Men dager skall blifva i saken, det bedyrar jag, och sedan så visligen blifvit tillstäldt, att jag numera icke personligen inför thronen kan nedlägga mina besvär, skall jag göra det genom att oförbehållsamt i tidningarne oflentliggöra allt, hvad hr generalen till denna stund sagt mig. Få se, om icke sanningen på sådant sätt skall nå den höjd, der jag är förhindrad att klaga, och på samma gång i de omgifvande dalarne lemna ett echo efter sig, värdt att begrundas af dem, hvilka innehafva, men missbruka, Majestätets förtroende!Generalen: Hvad säger hr kapten? För Guds skull begå ingen obetänksamhet, eller kompromettera åtminstone ensamt mig. Säg, att det varit en nyck, ett infall, en kapris af generalfälttygmästaren; men nämn ingen annan! En stor orättvisa har vederfarits hr kapten, det är sannt; men den står till att framdeles hjelpa, och jag lofvar hr kapten, att hr kapten skall få nästa lediga batteri. Jag: -Ehuru grymt jag blifvit skymfad genom mitt oförtjenta förbigående, vill jag gå in på hr generalens förslag — nota bene om jag får hr generalens skriftliga försäkran, att den nämnde ersättningen skall blifva mig till del; men ock sendast och allenast på detta vilkor. Generalen: Sådant är mig omöjligt! men tror hr kapten då icke på mina ord22 Jag: Jo. Det kunde jag väl göra; men hr generalen kan dö i morgon, kan lemna sin befattning inom kort, och hr generalens efterträdare bryr sig kanske icke om att bonorera ett af företrädaren gifvet löfte. Nej, hr general, än en gång försäkrar jag det vara min oryggeHd liga föresats, att, om jag icke får hr generalens skrifteliga försäkran om den ifrågavarande ersättI ningen, genast offentliggöra hvad oss emellan passerat. Jag känner dessutom mycket annat, som ingen tror mig om, och som i sinom tid, i fall jag ansättes, skall skåda dagsljuset, men för mitt ifrågavarande ändamål kan vara nog att hålla mig till ämnet.? Generalen: Hvad det beträffar,att jag kan dö eller lemna tjensten, så kan hr kapten hafva rätt deruti; men jag skall skrifva till Norrige och utbedja mig H. M:ts tillåtelse att meddela hr kapten den äskade skriftliga försäkran.v Jag: Dermed kunde jag vara nöjd, om tiden icke brådskade, och hvad jag ämnar göra, icke . snart borde ske. — Nu låter det sig deremot icke göra. Jag vill dock tänka på saken ; men ber hr generalen icke dröja en enda dag att sätta sig i besittning af den omtalta autorisationen, ty i intet fall tänker jag längre vänta på densamma, än som behöfves för svars erbållande från Norrige. Generalen: Huru härmed än må gå, bör hr kapten lugna sig. Sof på saken en natt och allt blir nog bättre. Jag: Hvad det angår, så har jag redan sofvit I på saken i 3 runda månader. Geheralen: Hvad menar hr kapten? Jag: Jo, att vakansen efter major Bredberg I varit ledig sedan i Januari och att både majorsoch batterjchefsplatserne långt för detta kunde hafva varit tillsatte. Generalen: Äfven mig har det en gång händt att blifva förbigången; men jag bade tålamod och fick ersättning. Så kan det äfven gå med hr kapten. Jag skall omtala förhållandet för hr kapten. På den tiden då Lindeberg gaf ut sina smädeskrifter emot gamla kungen, sammanträdde några persongr i Christianstad, för att subskribera till en ring, som de ämnade skänka L. Främst på listan stod reg:ts-läkaren dokt. Bergholtz namn, och dessutom hade äfven flere offiI 2— sam hör het bol De i 6 afv Ga tal att dr: gå hv fic