Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1849, sida 1

oaväfvade jag i ovisshet om mitt öde; men nämnmed öfverste IIeyl till Dösebacka, och genom den sednare blef jag genast med all den skon3 R:dr banco. kl. 7 e. m., dagen före den, da de Asea te postkontor. I talas med 2 sk. banco stycket, och säl kontor, dels å utdelningsställena och dels FS — ppen förklaring om det kongl. förslaget kom i råga, har inskränkt sig att tyst åhöra debattera. För öfrigt kunna mina loyala tänkesätt så nycket mindre betviflas, som jag vid alla tillfälen i min ringa mån tagit regerings-beslutens förvar och just för det kongl. förslaget haft mänza häftiga debatter med personer af den konsersativa sidan, hvilka icke skytt att derom helt öppet uttala sin förkastelsedom. Detta allt kan vitsördas af hvar och en, som känner mig, och som hr generalen behagade göra sig mödan att derI om tillfrägarI Generalen: Det var bra, att jag fick veta detta. Jag skall icke underlåta, att till H. Maj:t framföra hvad hr kapten sagt mig, och väntar I deraf de bästa resultater för hr kaptens angelägenhet. Här inträdde i generalens rum en besökande, och samtalet af bröts. Jag hann endast tillägga: Jag: Jag tackar hr generalen för dess välvilja och ber hr generalen till H. M:t framföra min underd. försäkran om den obrottsliga undersätliga trobet och det varma nit, hvaraf jag lifvas för II. M:ts person, och att jag ingenting högre önskar, än att med handling någon gång kunna så besegla denna min högtidliga försäkran. Påföljande dagen, som var Söndagen d. 22:dre Juli, var general Arbin H. M. Konungen följaktig till Marstrand, och Tisdagen derefter begaf jag mig till Dösebacka för att enligt reg:tsordres öfvervara der förefallande scientifiqua öfningar. Ända till Thorsdagen den 26:te Juli de dag vid middagstiden anlände general Arbin samhet, hans hedervärda karakter ingaf honom, förberedd på det obehagliga meddelande, general Arbin åtagit sig att längre fram ex officio gifva mig om saken. Detta egde likvisst rum först innemot kl. 5 på e. m. Just som skjutningen, till hvilken alla samlats, för att öfvervara, skulle taga sin början, ropade general Arbin mig till sig vid en stengärdesgård, på obetydligt afstånd från den för skjutningen uppställda kanonen, dit han af en händelse tycktes hafva begifvit sig, och följande samtal kom derefter emellan honom och mig i Generalen: -Jag har den ledsamma underrättelsen att lemna hr kapten, att hr kapten icke erhåller batteriet. i Jag: Öfverste Heyl har redan förberedt mig på denna utgång, och jag måste tillstå, att den förekommer mig lika smärtsam som oförtjent. Generalen: Det förstår jag mycket väl; men hvad ville hr kapten, att jag skulle göra? Då jag vid min ankomst till Götheborg uppvaktade H. K. H. Kronprinsen, blef jag af honom tillfrågad, hvilken som skulle hafva det lediga batterjet. Mitt svar var naturligtvis, att ingen annan än hr kapten gerna dertill kunde komma i fråga. Det går visst icke an, yttrade då H. K. H. vhan har ju varit i Reformsällskapet? — -Jal var mitt svar, det är ingen annan än Löwenhjelm, som nu varit framme igen, och honom bör E. K. H. icke så blindt tro. Jag vet att Z. är m I en bra karl och att hvad han gjort icke skett i någon elak afsigt. — Det kan väl vara möjl ligt, svarade då H. K. H., men han är ofscer, och vore jag i ditt ställe, så talte jag likväl först med pappa derom. — Dessa ord ingåfvo mig beslutet, att, innan något af mig företogs, höra mig före hos Hohenhausen. Äfven han rådde mig att uppvakta Konungen och inhemta hans nådiga vilja om saken. Jag begaf mig således till H. M:t och framställde, sedan jag erhållit nådigt företräde, hr kaptens förhållande i den bästa dager för honom, det bedyrar jag. Icke dess mindre blef följden den, att H. M:t på min försäkran, att hr kaptens deltagande i resormsällskapet skett i bästa mening, svarade: vSå säga alla, och derefter förklarade, att ydenna gång får han icke batteriet, ty han har deltagit i reformsällskapet, och det tycker jag icke om. Jag har ingenting emot honom personligen, det kan du säga honom; men vill statuera ett exempel. Uppför han sig väl hådansefter, skall jag nästa gång hafva honom i åtanka. — Sedan H. M:t sålunda uttryckt sin nådiga vilja, återstod för mig ingenting annat, är att följa densamma, och hr kapten finner således JFjelf, att det icke varit mitt fel, att hr kapter icke blifvit batterichef. Jag: Alt detta synes mig fullkomligt obegripligt. Att H. M:t och H. K. H., sedan rättigheten att förordna batterichefen blifvit till gevel or ov rät ås) en he ör m