Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1849, sida 1

I Christune RYNLKG, 11092 119K111177 Aftonsången: Dunckel. Garnisonskyrkan: Ljunggren. Fattighuskyrkan: Lundgren. Carl Johans Kyrka: Hörbeck. Öroryte Kyrka: Ekberg. Hospitalskyrkan: Landtbom. -— PA — Missionsbön hålles i Christine kyrka, Mändagen kl. 6 e. m., af Kindberg. 2 nn En befordran inom artilleriet. Kaptenen vid Götha artilleri-regemente herr G. Zachrisson, som vid en nyligen skedd befordran till en batterichefs-beställning inom regementet blifvit orättvist tillbakasatt för en yngre kamrat, har begärt plats i tidningen för följande belysning: Efter 20 års militärisk tjenstgöring, under försakelser och mödor af många slag, omsider nära målet för artilleri-officerens önskningar, då, såsom jinnehafvare för batterichefs-beställning, han slutligen kan emotse en någorlunda betryggad ekonomisk framtid, har den motgången nyligen drabbat mig, att, ehuru genom ett hedrande uppförande och af vederbörande förmän vitsordad skicklighet och nit i tjensten lika berättigad som någon annan till detta för mig, såsom mindre bemedlad och familjfader, långt ifrån likgiltiga brödstycke, blifva tillbakasatt för en yngre och dertill ogift, men af inslytelserika personer understödd kamrat, hvarigenom jag efter all sannolikhet för alltid gär miste om vidare befordran på den bana, in om hvilken hela min tid och alla mina krafter blifvit egnade ät det aktningsvärda och ansvarsfulla yrke, jag valt, och utom hvilken möjligheten att finna en fullständigare bergning i samma mån sålunda för mig gått förlorad. Såväl för sakens egen skull, hvilken är af sådan märkvärdighet, att den förtjenar alla rättsinniges och tänkandes synnnerliga uppmärksamhet, som ock för att inför mina många vänner och bekanta, helst inom det stånd, jag tillhör, framställa förhållandet i sin rätta dager, och fråntaga det otvifvelaktigt redan smygande förtalet, öfverallt der det framtränger, sin giftiga udd, har jag ansett mig böra i denna tidning offentliggöra följande tvenne emellan general-fälttygmästaren och chefen för artilleriet, generalmajoren och kommendören von Arbin och mig före och efter den inträffade händelsen förefallna samtal, hvilka fullständigt belysa de vägar, vederbörande valt för mitt tillbakasättande, och bättre än något annat, äfven hos den mest fördomsfulle och klentrogne, torde göra min egenskap af ett oskyldigt lidande offer för den djerfvaste intrig i fullaste mått åskådlig. Första samtalet egde rum dagen före H. M. Konungens afresa härifrån staden, sedan jag på kallelse infunnit mig hos gen. Arbin, som för tillfället vistades här som resande och hade sitt logis i Bloms hotel. — Efter de vanliga fraserna om helsotillståndet etc. började Generalen: Egentliga orsaken, hvarföre jag bedt Hr kapten besöka mig, är, att jag velat underrätta kapten derom, att öfverst2 Heyl i dag kommer att till mig inlemna förslag för Hr kapten att blifva batteri-chef. En ledsam omständighet dervid, som jag icke bör förtiga, är, at Hr kapten lärer deltagit i reformsällskapet. De har förmodligen genom general Löwenhjelm, son alltid vill skada artilleriet, blifvit framburen p högre ort och der väckt missnöje. Imellertid hoppas jag dock nöjaktigt kunna förklara förhållandet; ty jag vet, att Hr kapten är en br karl, och hyser öfvertygelsen, att allt, hvad sor skett, af hr kapten gjorts i bästa mening. Jag: II. M. Konungens nitälskan för refor men har varit så allmänt känd och så mycke omordad, att jag omöjligen kunde frukta begå nå got för II. M:ts person misshagligt genom att ar sluta mig till dess förklarade vänner. Sådar skedde. i alla fall långt innan det kongl. försla oc van kändt och min delaktighet i sällskape 22—2 — —