Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1849, sida 2

I Kan du verkligen på fullt allvar beskylla oss, att hafva tänkt och velat allt detta, kära Aftonpost? Och om du icke det kan . .. så Svara på samvete: hvarför kallar du oss röda? ÄEmedan ni kalla mig 9rå, torde du måhända svara. Men detta namn hafva vi ej gifvit dig. . . . det har en af dina vänner och själafrånder, Svenska Minerva, satirisk i åminnelse, uppfunnit såsom en lämplig benämning på alla dem, som, likt dig, halta på båda sidor i politiken, för ett sådant der hermafroditiskt väsende, ej man och ej qvinna, obevingad för skyn och vingelfotad för jorden, för att nyttja skaldens ord. Och detta namn passar ju också rätt bra. Det uttrycker ju icke något annat än den strängaste sanning, det ligger ju icke i detta lilla ord den ringaste anklagelse för något ogudaktigt, något fasansfullt, något . . . wi rysa att säga ut det . . . något revolutionärt! Men en dylik anklagelse ligger i den benämning du gifvit oss och det är derföre vi skulle vilja hålla en liten efterräkning med dig, käraste confrater. Hvarför kallar du oss röda? Är det en list af dig, för att skrämma alla gamla tanter och kaffesystrar för oss? Eller är det måhända förhållandet, att du sjelf på sednare tider förlorat förmågan att skilja färgerna utan glasögon? Nåväl — skaffa dig då ett par glasögon, ty med isynglasete lärer du icke kunna hjelpa dig. Det är ett förvillande glas, som du bör akta dig för att begagna. Men saken är den, att du blifvit mörkrädd ... ja, att du till och med ser spöken på ljusa dan. Den fruktansvärda marseljäsen ringer i dina öron och revolutionens, kommunismens och socialismens gastar stå ständigt hotande framför din uppskrämda fantasi. I hvarje rop, som håjes från samhällets dalar tycker du dig höra ett vilddjurs rytande. Lik en annan Hejmdall har du satt dig till väktare vid den murkna Bifrost, som leder till dina Gudars Wallhall, för att se till, det icke Surturs slägte må bana sig väg dit. I tid och otid blåser du i det skrällande gjallarhornet, som endast har det lilla felet att aldrig ge annat än falska toner. Fordom öste du ur Mimers ) brunn, men den är nu längesedan uttorkad och du har nu icke anpat än din musik att bjuda på . . . Spela du friskt på, kära Aftonpost . . . Vi önska, att du ej, ifall Ragnarok en gång kommer, måtte falla i Fenrisulfvens gap. ) Mimer, en liberal tidskrift, som fordom redigerades af hr Dalman, Aftonpostens n. v. redaktör.