Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1849, sida 1

OO OR — af en känsla för sin konungsliga pligt, samt sin kärlek till menskligheten och det land, som skall med honom dela vexlingarne af tidshåndelsernas resultater. cuner skulle åsidosättas och uppfinnare-fäfängan lemnas derhän. En bestämdt uttalad anslutning till det hvilande representationsförslaget, i den samma stund Sveriges nye konung första gången talade till svenska folket, skulle afgjort reformens afslutande, och under den nya representationens mäktiga inflytelse på folkets sociala tillstånd hade sedan en samverkan genast varit möjlig mellan konung och folk, hvilken svårligen nu mera för hans regeringstid skall blifva möjlig. Ett sådant förloradt ögonblick af förtroende emellan nämnde kontrahenter låter sig icke utan tusende svårigheter återställa. Utom representations-förändringen väntade landet en stor del andra reformer, och af de skäl, vi redan anfört, ett nytt styrelsesystem. Det bör ej nekas, att i detta sednare afseende lofvande utsigter snart framstodo. Vi skola alltid med glädje erinra oss början af den nya regeringen, då en sparsammare sig 1 statsförvaltningen; en inskränkning i hof-personal och hoflyx vidtogs; slöseriet med fåfänga titlar och äreställen, ordnar, m. m. tycktes upphöra; åtskilliga utnämningar till embeten utvisade en afsigt att uppsöka duglighet; och, efter hvad man hörde, åtskilliga bemödanden gjordes för framläggandet af nyttiga förslager till den det följande året utsatta lagtima riksdagen. Men på valet af rådgifvare var uppmärksamheten företrädesvis allmänt fästad — och detta val omintetgjorde en stor del af de förhoppningar, som förut hystes af dem, hvilka icke förut haft tillfälle att skåda in i ställningars och förhållandens verkliga beskaffenhet. Mängden hyste imellertid ännu en förundransvärd tro på framtiden, och många eljest varma och fosterländska sinnen lefde i den vanliga förtjusningsfeberns drömmar, hvilka infinna sig hos de beskedliga konungastyrda folken vid hvarje thronombyte. Det konservativa partiet insåg, att någonting skulle blifva af det begär att vinna popularitet och den håg för egna idkers förverkligande, som den nya regimen visade; men det tröstade sig med två förhoppningar, och som icke tyckas hafva svikit. Den ena var: obenägenheten för den, i likhet med Norriges, föreslagna folkrepresentationen; den andra: upptäckten, att konungen icke ansåg sig bunden af en fullt konstitutionell ministerstyrelse. Man hade trott sig märka en syftning, vatt då det onda, som sker, tillskrifves konungen, har han ock anspråk att bära hedern af det goda och nyttiga. Detta var ju allena-styrandets bådskap. Sedan kunde nog de der hotande farorna för partiet afböjas! vi hafra sett, att lagtima riksdag 1845 skulle I hållas. Det fanns intet behof att för det alli männas skull påskynda den, heldst då man icke ville påskynda representations-förändringen. Ett skyndsamt val af skicklige organisatörer; valet af en utmärkt, nationens förtroende egande man till förste minister; ett i reformernas anda utfärdadt ministerprogram; en nitfull handläggning af de till största delen mångsidigt behandlade och l beredda reformfrågorna från 1809, 1823 och —Ckzjä!ää!!! — -— anda visade Man hoppades derföre, att små ran