Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. (Forts. fr. n:o 178.) Hur står det till med helsan? sade grefven, sedan han länge bråkat sin hjerna med att söka utfundera, hur han skulle börja samtalet, och icke i bast kunnat hitta på något bättre. Svanhilda tyckte nästan vara synd om den stackars grefven och som hon i alla fall beslutit, att heldre dö än tillhöra honom, ansåg hon sig icke böra gyckla med honom. Hon svarade derföre ganska vänligt: Jag tackar er, min bästa grefve, ... med min helsa är ingen fara.... Var god och sitt.Grefven satte sig helt förtjust — så mycket nemligen som stod i hans förmåga att vara, — på en stol bredvid sin fästmö. En lång tystnad inträffade. . .. Grefven lekte förlägen med sin urkedja och en berlock, prydd med det Yxenhjelmska vapnet, ... medan Svanhilda försjönk i djupa tankar. Det är ganska vackert väder i dag, sade den unge mannen slutligen, då han märkte, att hans mor, som i soffan underhöll en ganska lif