Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1849, sida 1

fordna syskonstrider. Se här, huru han i detta fall föregår andra med ett godt exempel: pVi frukta ej och Oscar icke heller att se vårt dåd mot dig på Urdas blad, och om dermed man ditt tillsammansställer mot oss, jag säkert tror, att mången rad för oss till Skulda och Verdandi talar, och hotet, du ej skyr att kasta fram om Skånes slätter emot Slesvigs dalar, det är åtminstone ej oss till skam, så litet som till beder dig kan lända att nämna Åland, och vårt Sveaborg: vi dervid säga endast, att — kanhända ej Ostern ensamt gaf oss denna sorg. Sitt opus operatum slutar förf. med en skenhelig religiös betraktelse och den förutsägelse, att OsScar skall blifva den Atterdag, som, kring strålad af ett trefaldigt majestät, skall ligga fröt till en bättre enhet, än den förre Atterdags dotter, Margaretha, förmådde göra det. — Detta är den sista bock både för kungen och mot det sunda vettet, hvilken förf. för denna gång hunnit med att göra. . Apropos bockar, så kunna vi icke sluta vår sammanträngda granskning af detta svars bättre, än att ytterligare in nuce koncentrera vårt omdöme om detsamma uti följande citat ur romarskalden Virgilius, nemligen: vQui Bavium non odit, amet tua carmina, Mevi! Atque idem Jungat vulpes et mulgeat hircos, 5 hvilket på vårt modersmål torde kunna återgifvas sålunda: Den, som förtjusas af Bagers sång, han tjusas af din ock. Räfvar gerna para han må och bockarne mjölka. I DO ————