Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1849, sida 2

sade sannt; ... jag skulle förakta honom, om han antoge ert anbud. Italienaren stod en lång stund tyst och betraktade med korslagda armar de älskande.... Han tycktes knappt kunna öfvertyga sig om sanningen af hvad han hörde. Hvilken stolthet... hvilken högsinthet! — mumlade han för sig sjelf. — Hvar skulle man i Italien kunna uppleta tvenne karakterer, sådane som dessa? ...O,... man måste vara svensk, för att kunna tänka och handla så.Berthini steg närmare och kastade en blick på Theodors tafla. Ert arbete är beundransvärdt — sade han — men det har helt och hållet förfelat sin idse. Det är ett träffande likt porträtt af er älskarinna... men af den döende Cleopatra finnes ingenting mer än ormen kring halsen.Jag vet det... jag har misslyckats, — sade Theodor dystert. Och ni vidblifver ert beslut, att icke antaga min hjelp. Heldre döden!— sade den unge mannen, och Svanhildas strålande blick belönade hans ädla stolthet. Farväl då — sade Berthini med ett nästan sorgset uttryck. — Jag högaktar er, men jag kan icke hjelpa er på annat sätt... Det gör mig vid Gud ondt om er båda.