A —— punkten, der lifvet, der själen sitter. Det stilla Stockholm skulle förvåna sig, om det kunde komma på besök till Köpenhamn och se lifvet och rörligheten der, och huru man der — särdeles på vissa gator — hvimlar om hvarandra, springer om hvarandra, tränges, puffar hvarandra, och alls icke bryr sig derom, utan är vid lika godt humör för det. Ett tystlåtet sällskap i Stockholm skulle rent af förstummas, vid bruset och den högljudda språksamheten i de Köpenhamnska salongerna. Denna gör icke en harmonisk, men den gör en muntrande verkan, liksom den förekommande vänlighet, som der visas främlingen, ej kan annat än låta honom känna lifvet der behagligt. Men att prisa artigheten i salongerna, är som att loforda att bröd finnes i bagarboden. Nej, vill du lära känna det danska folklynnets älskvärdhet, så gå ut på gatorna, gå bland det folk, som man kallar -påbel, se det här i handel och vandel inbördes, tala vid det, fråga din väg, begär en tjenst o. s. v., och du måste förvånas öfver den välvillighet, höflighet och hjelpsamhet som, du möter, och du måste säga: Köpenhamn finnes ingen pöbel. I I Köpenhamn måste du tänka: Danskarne äro et smukt folk! Man ser en mängd täcka ansigten, ehuru få sköna. Formerna äro mera ovala, dragen finare, än i Sverige. I Sverige råder ögats skönhet och styrka. I Danmark munnens behag och lefvande uttryck. Ansigtets hy är frisk, uttrycket gladt och godt. Fruntimren kläda sig med smak och elegans. Man ser en mängd svarta sidenkappor, eller mantiller, hvita hattar med blommor eller plymer hvimla på Esplanaden, Lange-Linie, längs sundet, Bredegade, Östergade, Östergade fruktansvärd i åminnelse för hvar och en stilla själ, som är ovan vid rörelsen på Köpenhamns gator, och som kommit i det predikament, att der behöfva köpa sig kläder. Ty hvad du än vill ha, hatt, mössa, spetsar, band, schawl, klädningstyg, parasoll, paraply, handskar, strumpor, skor, för allt detta hänvisas du till Östergade. Och när du kommer på Östergade morgon, middag eller afton, hvad tid som helst, finner du hela staden der förut, handlande, vandlande, talande, gapande. Och om du är i den vådliga belägenhet, att behöfva skynda dig genom Östergade, för att komma på andra sidan af staden, då, arma oerfarna vandrare, befall din själ i Guds hand, och så finn din väg om du kan! Men bered dig på möda, motgång och förtret. Ty straxt i början, som du vill ta fart, så stänges dig vägen af tre madamer och fem pigor — alla med korgar på armen, — och då du vill vika af åt höger, så kommer der en rad matroser störtande fram, och då du söker komma till venster, så svänga sig der två herrar i högsta fjong, cigarrer i mun, framför dig, sju handlande damer komma emot dig i det samma, och, när du vill komma emellan dem, hindras du af herre och fru, som gå arm i arm, ej som de blott vore vigda, men smidda tillsammans; flock kommer på flock; du kan ej se de enskilta mer, och då du stannar, emedan du ej vill trampa ihjäl eller qväfva ett litet barn, som kommit emellan dig och de andra, då flyger en bodpojke, ur en bod, öfver hufvudet på dig ut stas — — —