min Gud Theodor! ... lugna dig för himlens skuld. . .. Må kärlekens flamma vika för konstens. . . . Återkom till klarhet! ... till harmoni, Theodor, . . . du mitt allt ... min älskling!Jag fruktar, att jag ej kan, Svanhilda Men du måste försöka. ... O besinna mitt öde, om du ej uppfyller det förelagda vilkoret. ... Man skall då sastkedja din Svanhilda vid en dum, egenkär, rå varelse, hvilken mitt bjerta afskyr.... Det skall aldrig skel ropade Theodor häftigt. Men jag har svurit det, Theodor. En ed till brott förbinder icke.vEn ed till brott?Ja — är det då icke ett brott? År det icke ett brott mot sedlighetens bud, att knyta en förbindelse, med hvilken hjertat intet har att skaffa? Tror du, att man ostraffadt hånar den heligaste af skaparens inrättningar . . . och är det icke ett hån mot denna att blott af yttre tvång knyta ett förbund, som borde vara heligt... är det icke äfven en mened att inför Guds ansigte lofva trohet i nöd och lust åt en man, den man afskyr ?Det är sannt, Theodor, ... mer min far skall frkörbanna mig, om jag vägrar att lyda. Det skall han icke våga.v