AAA —— på gatan, så tätt förbi näsan, att du blir förvånad, att ej få den krossad, och en gammal herre trampar dig bakifrån på hälarne. Viker du af trottoiren ut på gatan, så motas du der af nya flockar folk, af vagnar, som rassla med döfvande buller, af kärror, som spärra vägen; och kommer du lyckligen igenom der, så lycka till samma arbete hela långa gatan utåt, förbi Wimmelskaftet och till Gammel Torv! och emellertid gör det Köpenhamnska ruhyret, Blesten allt sitt, för att rycka af dig kappan, hufvudet, eller åtminstone hatten! Ja, jag vill uppriktigt bekänna inför hela Köpenhamn, att jag hatar dess Östergade, och alla menniskor, som gå der (N. B. blott så länge de gå der); att jag anser Östergaden för ett slags helfvete, och vandringen derigenom som en skärseld, som man måste lida för sina synders skull. Östergaden stämmer mig ganska menniskofiendtligt, Östergaden ville jag se utstruken ur talet af Köpenhamns gator, eller ock fördelad på flera, Östergade önskar jag att aldrig återse. Östergade lemnar jag nu, — troligen för alltid. Men lefve det glada Köpenhamn, med eller utan Östergade! Det herrskar derinom ett vårligt, ungdomligt brusande lif, som ovilkorligt drar med sig, ovilkorligt smittar. Om man än begynner att streta mot strömmen, så slutar man med att villigt följa med den, och mår väl deraf, åtminstone för en tid. Till besinning öfver lifvet kommer man ej i Köpenhamns såällskapslif. Köpenhamns glada befolkning är alltid i rörelse, alltid på färd; den vill se nytt, roa sig, njuta stunden och dagen. Om vintern är det theatrarne, maskeraderne, muserne, allt, som kan lifva sinnet för det sköna, eller ock för det komiska. Om våren är det Skovene. När bokskogarne löfvas, störtar hela Köpenhamns befolk ning ut ur staden, för att se Skovene. Det hvimlar af folk vid Charlottenlund, iDyrebaven;familjerne fara ut för att dricka the i boklundardes skugga, medan näktergalen sjunger i den blommande Tjörn.-Har De sett Skovene?är en vanlig fråga i Köpenhamn, i denna tid, till fremlingen. Ty fremlingen glömmes ej i Köpenhamn. Han måste deltaga i hvad folket har bäst; han måste dela dess goda, han måste om våren ut och se -Skovene, vara med om familjefesterne i Dyrehaven, liksom han om vintern måste se Thorvaldsens muskum, Holbergs lustspel, och andra danska scenens mästerstycken. (Forts.)