Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1849, sida 1

mig så här: herr Stjerneborg ... Berthini berömmer er tafla och jag finner den lyckad .... l men hvad säger ni sjelf om den? Anser ni den äfven förtjena det pris, som blifvit utsatt? ... Om han ställer denna fråga till mig — hvad vill ni då, att jag skall svara, i fall jag är missnöjd med mitt arbete? ... Ni skall svara, att det icke tillhör en konstnär att fälla dom öfver sig sjelf, ... att ni är jäfvig och att grefven måste lita på sig sjelf och på de öfriga konstdomare, dem han vill rådfråga. ... På det sättet slipper ni ifrån saken, utan att belasta ert samvete med en lögn.För ett ögonblick ... men blott ett enda ..tvekade Theodor. ... Saken syntes honom så lätt. . .. Med Berthini på sin sida kunde han vara öfvertygad om att vinna priset, äfven utan att hafva förtjent det, ty hvarken grefven eller någon annan skulle opponera sig: mot ett omdöme, afgifvet af en bland samtidens erkändt yppersta målare. Men Italienarens lösa grundsatser behagade honom icke. ... Bättre då att se sina förhoppningar tillintetgjorda, än att stjäla sig till en lycka, hvilken i alla fall skulle blifva half, då den icke åtföljdes af medvetandet att vara förtjent. Nåväl — ni öfverlägger? — sade Berthini, då han såg Theodor vandra tyst och sluten vid I sin sida.