Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1849, sida 1

rade att godkänna voterings-proposionerna, lade dem till handlingarne, samt vägrade att läta ståndets ledamöter i nämnden deltaga i voteringen På detta sätt och genom talmännens propositionsvägringar, tillintetgjorde det konservativa partiet, . gynnadt af regeringens medhåll, de flesta vigtigare reformfrågors afslutande, öppet trotsande grundlagen. Detta parti hade således numera uppträdt i en anda, som berättigade de andra stånden att handla på samma sätt. Brytningen måste blifva stark. Revolutionens väg var beträdd; men det var af vigt att dölja detta för folket, eller att, om detta ej kunde lyckas, förvilla opinionen, kasta skulden på reformernas anhängare, nedsvärta de verksammaste och inflytelse-egande ibland dem, samt framför allt att kunna instruera partiets egna, blindt lydande kohorter. Det sistnämnda ändamålet hade man redan börjat söka vinna, genom bildandet af nya tidningar, af hvilka man väntade sig mera nytta, än af de gamla kamarilla-organernas allmänt föraktade firmor. Man utvidgade nu planen och uppsökte så många arbetsbin som möjligt, för att lemna bidrag till den konservativa bikupan. De personliga anfallen mot de mest fruktade motståndarne gingo nu i bredd med de ledande artiklarne, hvilka skulle blifva instruktioner åt massan af drönarne — och allt syntes blifva väl beställdt. Partiet gladde sig åt, att, prisadt vare våra högre undervisningsverks underdåniga och ensidiga organism, inom universiteten samt ibland prester och embetsmän finna en större rikdom på sosister och reaktionärer, än man troligen väntat. Med segrande miner sågos nu de konservativa matadorerna på riddarhuset och en trappa upp i Rikets Ständers hus (presteståndet) förkunna de orakelspråk, som skulle spridas och inskärpas hos de sjelfförnöjde anhängarne; deras saker började se allt bättre ut. En del öfverlöpare från det gamla oppositions-partiet visade sig tillochmed s i ansträngningar för konservatismens tjenst öfvergå dess egna gamla trotjenare; och under det nationens förakt för det konservativa partiet växte, inbillade det sig sjelft att det vunnit en ökad styrka, förblandande den nådiga bevågenheten å högre ort och den af favoriten vårdade undergifvenheten hos tjenstemannaklassen, med en tilltagande popularitet för partiets åsigter. Det trodde eller inbillade sig bestämma folkets opinion. 1840—41 års riksdag hade emedlertid, genom den ofvan antydda inflytelsen af utskottsvalen och nämdernas voteringar, ruskat upp de gamla undanträngda, att ej säga förgätna, reformfrågorna från 1809 och 1823 års riksdagsperioder. I nästan alla delar af samhällsangelägenheterna hade frågor väckts, mera motiverade, än vanligt varit. I många hade upplysande svar meddelats, genom utskottens utlåtanden. I en del vigtigare hade man kommit så långt, att de genom skrifvelser till regeringen underställdes dess handläggning och sanktion. Stora allmänna reformer hade blifvit, i trots af adels och presters motstånd, beslutade, och sjelfva representationsreformen hade blifvit så beredd, att den möjligen kunnat vid en nästföljande riksdag genomföras. Riksdagen afslutades; en borgareI och bondeståndens bemödanden bifallande opinior ALA —————