Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1849, sida 1

— kontor, dels å utdelningsställena och de ————————— THEATER. Köpmannens son, lustspel i två akter af Max. Under denna titel uppfördes för ett par dagar sedan på Lorentzbergs-theatern någonting, som skulle föreställa en komedi, men som saknade de flesta af de egenskaper, hvilka anses erforderliga för en sådan. Innehållet af pjesen är i korthet följande: En handlande i Götheborg, vid namn Pepparlund (herr Thorell) har skickat sin enda son till Upsala, för att låta honom studera och blifva en lärd man. Herr Pepparlund gör sig, likasom hans fru, stora förhoppningar om den unga sonen; han har icke sett honom på tre år, men nu väntar han honom tillbaka från Upsala, och hans fadersbjerta klappar af glädje vid tanken på att få visa sina vänner hvilket lärdomsljus hans Carl blifvit. Han bar fördenskull föranstaltat en familjfest och bjudit tillhopa några personer, för att fira sonens hemkomst. Bland gästerne befinna sig äfven berr Pepparlunds bror, skomakaremästaren Pepparlund (herr Caspår) samt dennes dotter, mamsell Anna Pepparlund, hvilken naturligtvis är förlofvad med sin kusin, och sålunda väl torde få anses som hjeltinna i pjesen, ehuru hon just icke har mycket der att göra. Gästerna äro församlade och prata en lång stund hvarjehanda krimskrams, utan att det synes vilja blifva något utaf. Baron Silfverspets (herr Bäckgren), en ung elegant, som på herr Pepparlunds bjudning infunnit sig i sällskapet, finner sig ganska generad af skomakaremästaren Pepparlund, som helt sonika kräfver honom för en gammal räkning å skodon, belöpande sig till 50 rdr rgs. Läsaren måste medgifva, att detta var ganska ogentilt gjordt af herr skomakaren, som hade kunnat välja ett mera passande tillfälle. En annan bland gästerne håller ett intressant föredrag om damernas nyfikenhet och pratsjuka, ett ämne, hvilket, som man vet, aldrig kan uttömmas. Sedan åhörarnes tålamod genom dessa diskurser blifvit satt på ett temligen hårdt prof, öppnas ändtligen dörren och styckets bjelte, studeranden Carl Pepparlund (herr Hessler) inträder, men icke ensam, utan åtföljd af — sir Smoot (herr Broman) en resande engelsman, med hvilken han gjort bekantskap i Upsala. Nu för tusan — tänker man — nu måtte väl ändå intrigen börja ... Hvad månde det blifva utaf? Jo — engelsmannen faller uttröttad ned i en I stol och somnar — såsom en veritabel engelsman egnar och anstår — och unga herr Pepparlund, som tyckes vara en temligen of örskämd skrodör, ställer sig, att för de förbluffade gästerna hålla en lång föreläsning dels i politiken och dels i — homöopathien. Efter denna herr I studentens kraftyttring gå samtliga gästerna ut i ett annat rum, för att äta middag. Och thermed var thet lyckligen slut på första akten. Mellan första och andra akterna är en tidrymd af tre månader förliden, säger affischen. Så är det äfven, och under dessa tre månader har herr Pepparlund klarligen kommit underfund med, att hans förhoppningar om sonens lysande framtid helt och hållet blifvit gäckade. Den unge mannen besöker nemligen endast värdshus, källare och — Cabres karusell. Under andra akten har fadren nästan ingenting annat att göra, än att betala sonens skulder, drifva gyckel med bildnings-cirklarne och köra bort engelsmannen sir Smoot, som hotar att äta upp allt hvad han eger och har. Hufvudpersonen i stycket åter rumlar, sjunger ett par temligen medelmåttiga visor, och håller tal för sin far om gästfribetens pligter. Skomakarmästaren Pepparlund, som skall vara en särdeles förståndig karl, klandrar sin bror, för det han skickat sonen till Upsala, och tillägger varnande det gamla ordspråket: skomakare, blif vid din läst! hvilket vi I för vår del skulle vilja rekommendera äfven åt författarens begrundande. Slutet på hela historien blir, att unga herr Carl Pepparlund — skickas till Alingsås i apothekarlära. Han kan äfven på denna bana bli en stor man — säger fru Pepparlund — och vi instämma med henne deruti. Skomakarmästaren lägger mycket rörande sin Annas hand i kusinens, utan att hon tycks hafva något deremot, och lofvar att förena dem med hvarandra, under törutsättning, att unga Carl en gång återkommer såsom en fulländad apothekare. : Sådant är hufvudsakligen innehållet af denna pjes, på hvilken hr Hessler ansett lämpligt att biuda Götheborgs allmänhet. Ett verkligt sorgi