Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1849, sida 1

bar ton af sorgsenhet. — Jag är en utbränd volkan ... en slocknad, Theodor.Du har då lidit mycket? Nej — men jag har njutit mycket. ... Men du kan hafva rätt: njutning och lidande äro halfsyskon. En besynnerlig paradox, som jag icke fullt begriper. Men du skall måhända en gång begripa den. Ser du... jag har uttömt allt hvad lifvet för ett njutningsfullt sinne eger retande . .. Jag har älskat och frossat i kärlek . .. jag har hatat och njutit hämndens vällust ... jag har älskat äran ... och mer än en gång har jag smakat dess triumfer. ... Nu är jag mätt på allt . och detta är åtminstone ett negativt lidande. Men — invände Theodor — du har ju endast tillfredsställt dina dåliga passioner. . . .? båliga passioner — hvad är det för prat? Alla passioner äro lika goda och äro ursprungligen ingenting annat än drifter, som, likt vårbäckar, genom uppfostran kunna ledas så väl till svindlande afgrunder, som till blomstrande ängar, dem de bevattna och . befrukta. Äregirigheten sporrar till ädla handlingar... äregirigheten vadar genom strömmar af blod och tårar... afunden eggar till storartad täflan . . . afanden sän