Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1849, sida 1

Nå hvad sade Clas? ropade Theodor häftigt. Skrik då icke så förfärligt — återtog Emanuel kallt. — Clas sade, att alla deras planer hade lyckats, att hofmarskalken blifvit intrigerad och bortvisad samt att du ofördröjligen erhåller kallelse att infinna dig på Baldersholm, för att måla din tafla färdig och såsom pris mottaga den rika arftagerskans hand. Skämtar du eller talar du allvarsamt? sade Theodor, i det hopp och fruktan omvexlade i hans hjerta. När hörde du mig skämta 2Det är då sannt? ... Visst fan är det sannt!Och detta säger du så likgiltigt! — återtog målaren med stormande glädje. — Du är mig just en kostlig persedel .., detta vet han och orkar icke att tala om det, oaktadt han ser mig förtäras af orolKors — man skall taga sakerna lugnt här i verlden. . .. Förr var äfven jag passionerad och häftig som du, . ., men jag är gammal nu... Stackars gubbe vid 29 års ålder — afbröt Theodor. — Men hur är det möjligt, att du kan vara en sådan ispigg? Då volkanen har brunnit ut, lägger snön sig på dess yta — svarade Emanuel med en under