Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1849, sida 2

ej kan urskilja i anseende dertill att hon satt sig i den mörkaste vrån af rummet. Aurore — hviskade den lycklige älskaren — är det du?Jax — svarade en röst lika sakta. Gudomliga, förtjusande flicka — ropade hofmarskalken, i det han störtade fram till soffan — det är då sannt ... du älskar mig verkligen? ... Intet svar följde på denna fråga, blott ett strupljud, som lät som ett qväfdt skratt. Hofmarskalken gaf icke akt derpå. O Aurore! — fortfor han i den ömmaste älRäck mig dina läppars tvillingkörsbär, på det Jjag måtte få smaka den ljufva förstlingen af din kärlek. Och hofmarskalken ryckte allt eldigare in på den sköna. . . . , Kors i Jesu namn ... la bli mej! ... hva. fan vill herrn ... ä herrn sprittande galen? ... hördes nu en grof qvinnoröst på den bredaste vestgöthadialekt utropa ... och hofmarskalken fick sig ett par duktiga puffar af tvenne väldiga knytnäfvar. I samma ögonblick öppnades dörren till det innanför belägna rummet.