Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1849, sida 2

Grefven visade sig på trösken med ett ljus i handen och belyste scenen. Och bakom grefven syntes Svanhildas gåckande ansigte vid sidan af Wallman och Berthini.... Den beskedliga kökspigan på Baldersholm ... en riktig köksbjörn, med rödt tofvigt hår och bastanta former . . . hade väl aldrig kunnat drömma om, att hon skulle få en så förnäm tillbedjare som hofmarskalken. . .. Och likväl var det så. ... Den listiga Aurore hade, för att gifva pjesen mer effekt, skickat gamla Cajsa i sitt ställe och noga instruerat henne, hvad hon hade att iakttaga. Vi draga en slöja — såsom romanförfattare bruka säga — öfver den scen, som nu följde ... Läsaren kan lätt föreställa sig den..... Vare det nog sagdt, att hofmarskalken följande dagen lemnade Baldersholm, med löfte att aldrig mer sätta sin fot öfver dess tröskel... och med en dyr ed, att hädanefter undfly både kökspigor, kammarjungfrur och fröknar. .... Vi låta honom resa. ... Vi kunna sannerligen icke hjelpa honom, (Forts.) —llk e Ä——