Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1849, sida 1

Ingenting annat, än att han kurtiserar sin fästmös kammarjungfru, med hvilken han stämt möte tills i afton i trädgärdspaviljongen. Hur vet ni det? — ropade grefven. Genom denne, — sade Berthini, i det han framtog och räckte grefven hofmarskalkens biljett. — Er dotter. som afskyr hofmarskalken, har sjelf anmodat mig, att lemna den åt er, på det ni måtte inse åt hvilken man ni vill skänka det dyrbaraste ni eger... ert enda barn.Grefven mottog och läste biljetten. Men hur har då Svanhilda kommit under fund med saken? frågade han. Jag vet icke ... Förmodligen har hennes kammarjungfru tappat bretvet och fröken upphittat detsamma. Jag tror icke på den der historien — sade grefven, rynkande ögonbrynen. — Hofmarskalken har icke skrifvit detta bref. — Det är en list af Svanbilda, för att slippa giftermålet.vÄr det då icke hans stil?Visserligen . . . men en handstil kan esterapas. Då är ingen annan råd, än att vi samtligen begifva oss till mötesplatsen i afton. Jag intresserar mig för er dotter och jag skulle bra gerna vilja se henne befriad från en förbindelse, som måste synas henne förhatlig.