alldeles qväfva det återvaknade reform-nitet, hvilket den eljest då säkert skulle kunnat; och om vid riksdagens sista tid, då redan ständerna afgifvit en hel del reformerande önskningar och beslut, ett försök dertill gjordes, var detta mera att anse såsom en följd af konungamaktens stegrade ömtålighet, än som ett bevis på de inflytelseägande och gynnade folkklassernas förutseende af, att det en gång kunde gålla deras förmåner och företräden. : Efter nämnde riksdag uppstodo imedlertid förhållanden, som voro synnerligen egnade, att visa vigten af de konstitutionella reglor och kontroller, som reformpartiet vid riksdagen påyrkat. Regeringsgodtycket blef allt märkbarare; overksamheten i de vigtigare styrelsegrenarne allt större; djerfheten inom förvaltningen steg; skeppshandelns olaglighet; egennyttans synbara insteg och den ekonomiska lagstiftningsrättighetens begagnande i dess tjenst, till bevislig visshet ådagalagdt i bränvinsförbudens samband med vissa personers spekulationer ; favoritväsendets allt öppnare framsteg, blottadt inför hela nationen genom bofordringsväsendets ytterliga godtycke och en nepotism, som, i synnerhet hvad hofomgisningen beträffade, hotade med en oligarkisk kamarilla-regering; bitterheten, att ej säga förföljelsen emot dem, som gjort sig obehagliga, genom ledning eller lifligt deltagande i riksdagens sjelfständigare åtgärder ; liknöjdheten eller rättare afvogheten emot penningväsendets grundliga iordningbringande och statsfinansernes inskränkning inom bestämda gränsor och former: i allt detta och mycket mera, som ej här behöfver upprepas, ådagalade, att det var tid för fosterlandets vänner att vara uppmärksamme, samt att bereda sig till försvar af grundlagens klara, ehuru illa uttryckta, konstitutionella principer. I denna af pressen temligen allvarligt understödda, men genom 1827 års statsrevision betydligt upplysta oppinions-ställning, församlade sig 1828—30 års riksdag. (Fortsättes.)