Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1849, sida 1

Åh nej — sade Svanhilda — jag har redan en god stund varit här och dervid haft tillfälle att beundra hofmarskalkens skicklighet i.. Hofmarskalken kastade en bedjande blick på sin trolotvade. I hvad? — frågade grefven. I vältalighet, — återtog Svanhilda. — Han har hållit ett lysande föredrag i blomsterspråket m och hvad tror pappa väl... han har utnämnt mig till drottning öfver Floras rike.Men det förundrar mig, att bror Stålhjerta är hemmastadd på detta område — återtog grefven — och ännu mer, att han lemnat sängen kl. 6 på morgonen. Ah — det är morgonens drottning, den unga Aurora, som har väckt honom i dag — sade Svanhilda med en skalkaktig blick på kammarjungfrun. Han har funnit hennes behag lockanI de... och utan tvifvel äro de det äfven för en man med hofmarskalkens poetiska sinne. Ganska rigtigt — inföll hofmarskalken, sökande dölja sin förlägenhet — hm! ... ganska riktigt!. . . Aurora musis amica, säger Horatius. Natura paucis contenta — mumlade Svanhilda, med fru Schröderheims ord, i det hon kastade en medömksam blick på hofmarskalkens hoptorkade figur. Samtalet öfvergick nu till andra ämnen, och den stackars hofmarskalken, som ändtligen såg