Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1849, sida 1

Åt minnet af de vid Fredericia fallne svenske och norrske frivillige. Med varma, med glödande sinnen Ni drogo åstad till den heliga strid, Att frejda de urgamla minnen, Dem häsden än gömmer från fädernas tid. I teten bland brödernas leder På blodiga slätter J ryckte framåt; Idåen besjälade eder och segren er följde på farornas stråt. Kring fanorna stormarne tjöto, Som strån föllo folk för de blixtrande svärd; Af valplatsens tummel J njöto Och bleknade ej på er svindlande färd. Ej skrämde er stridernas faror, Mot ljungande åskor ni stodo med mod, Och främst bland de kämpande skaror Ni offrade villigt, som hjeltar, ert blod! Och då, när er kulorna hunno, Er tanke flög hän till ert fädernesland, Till hjertan, som klappade, brunno För eder vid Glommens och Mälarens strand. Hell eder! ni föllo med ära; — Ert namn skall det vingade rykte en gång Till kommande slägter frambära, Och skalden skall sätta ert minne i sång. Ty rättvis skall Saga ej glömma, Hvad stort, som förs ut på den grönskande jord, Och dem uti häfderna gömma, Som offrat sig först för den eniga Nord! II. Bon.