Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1849, sida 1

Bi Ö— elementer, tillhörande en stor sekulär uppsinning, kan tillfället kasta i hans händer, midt för hans blick, men han ser ej, hans ögon äro slagna med okunnighetens förslafvande djuriska blindhet. Om han är en slaf; hvilket motif kan han då väl hafva att se? Frukten af hans arbete, frukten af hans ansträngning, af hans spända uppmärksamhet, kommer ej honom till godo; en främmande, en annan, hans herre, som han fruktar, som han måhända afskyr, hatar, står färdig bakom honom, att tillegna sig resultatet af hans möda, af hans skarpsinnighet och ifver. Förenklingen af arbetet vill ej förminska hans mödor eller lätta hans ansträngningar, för honom blir arbetet alltid detsamma, hans lott är att utan uppehåll slafva och träla. Då en upplyst och instruerad samt eftertänksam man egnar sig åt arbetet, och får arbeta för sin egen nytta, får tillegna sig sjelf eller sin famij frukterna af sitt arbete, så uppstår genast ett annat förhållande. Han begynner straxt att eftersinna, om ej samma resultat möjligen skulle kunna uppnås med mindre arbete, eller åtminstone ett förmånligare resultat med samma arbete. Han anstränger sitt vett för att spara sin kropp. Han finner, att det är lättare, mindre påkostande att tänka, än att arbeta; ja, han inser straxt, att det är mycket förmånligare och lättare att tänka, då man arbetar, än att arbeta, utan att tänka. Han ser framför sig en belöning för sina ansträngningar, om han lyckas att förenkla sin arbetsmethod eller föröka resultatet af sitt arbete, och vissheten derom, att denna belöning kommer honom eller hans egna till godo, den eggar hans hjerna till djupt begrundande, påskyndar hans armars rörelse, leder honom in på förbättringarnas och upptäckternas stråt. För att frambringa rikedomar, för att en nation, ett tolk, skall blifva rikt och mäktigt, är det nödvändigt att arbetaren, massan af folket, är odlad, är uppfostrad, kan tänka och inser fördelen och nyttan af den allmänna uppfostran. Uti sordna tider, ja ännu i dag i de flesta länder, har det varit och är det ytterst få, hvilkas sinne och förstånd äro så odlade, att de kunna uti n gon betydligare grad påskynda utvecklingen af konsterna, handtverken och vetenskaperna, och bland arbetarne, som lägga handen vid sjelfva produkternas beredning, huru få hafva de ej varit, som till fullo insett vigten af förståndets odling, af tankeförmågans skärpning! Bristen på uppfostran bland folket är orsaken härtill; utvidga och fullkomna den, och snart skall detta bemödande visa sina välgörande följder uti förbättringen at folkets ekonomiska och sociala förhållan— den. Ett uppfostradt och odladt folk blir rikt, mäktigt, religiöst och fritt. Sanningen af denna sista strof bevisar Förenta Staternas befolknings tillstånd, och det vore väl, om man lika allmänt hos oss som i dessa republiker insåge, att folket utan uppfostraa måste förblifva fattigt, förtryckt och oroligt.