Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1849, sida 1

iUi —— ståndet och fredepreliminarerne har föregått i Berlin. Kammarjunkare Quaade har den 19:de såsom kurir ankommit till Köpenhamn med konungens af Preussen ratifikation af besagde urkunder, hvilka den 15:de ratificerades af danska konungen. UNGERN. Kriget i Ungern synes allt mer antaga samma karakter som i början af innevarande år, då Ofen och Pesth blifvit besatte af Windischgrätz. Det synes koncentrera sig i det inre af landet, för att måhända derifrån i allt vidare kretsar åter utbreda sig emot landets gränser. I det inre föregår en storartad folkrörelse: ofantliga massor resa sig till fosterjordens försvar och sluta sig till den reguliera armken. Dessa korsfarare, såsom de kallas, emedan de bära korstecknet på kläderna, för att utmärka, att de kämpa för den af Ryssarne hotade religionen och friheten, skola, enligt en Wienertidning, redan uppgå till 400,000 man, deraf dock blott 150,000 äro fullständigt beväpnade. De kejserliges plan går för ögonblicket ut på att afskära magyariska stridskrafterne vid Komorn reträtten till det inre af Ungern, samt innestänga dem i lägret vid bemälte fästning, der de i längden skulle blifva fångade, eller upprifna genom hunger eller svärd. Denna plan skulle dock till det väsendtligaste blifvit omintetgjord, om det är sannt, hvad här nedan förmäles, att största delen af den vid Komorn stående ungerska hären vetat att finna vägen till Theiss. Ehuru Magyarernes hufvudstyrka var koncentrerad vid Komorn, utgjorde den dock, enligt hvad det vill synas, icke stort mera än 70,000 man, hvadan det antages, ått reguliera ungerska trupper till ett antal af minst 120,000 man ännu måste vara sysselsatta på andra punkter. Wysocky, som skall hafva aflöst Dembinski, anses stå emellan Grosswardein och Temesvar, en fästning, som ännu belägras af Magyarerne. Lyckas det Bem att passera Theiss, torde Jellachich blifva nödsakad att antaga en batalj, hvilken icke gerna kan annat än utfalla till Magyarernes fördel, och krossas banen af Bem, skall denne derefter, i fall ungerska vestarmåen ännu står innestängd vid Komorn, sannolikligen förena sig med Wysocky och ila honom till undsättning. Sker detta, torde hufvuddrabbningen komma att stå på Kumanernes och Zazygernes slätter emellan Donau och Theiss. Det oblodiga intagandet af Ungerns hufvudstäder tyckes ytterligare bestyrka, att det är till följe af en gifven plan, som ungrarne öfverallt draga sig tillbaka, och följande omständigheter torde vara tillräckliga att skingra alla tvifvel detta hänseende. När de österrikiska trupperna d. 12 och 13 Juli besatte Pesth, funno de staden öde och tom. Några medlemmar af magistraten visade sig på stranden af Donau och anmälde för den österrikiske generalen i mycket afmätta ordalag stadens underkastelse. Butikerna voro stängda, husen öfvergifna och blott någrs gubbar och gamla qvinnor visade sig på gatorna. Hela den vapenföra befolkningen och samtlige läkare hade borttågat med besättningen. I det afskedstal, Kossuth böll, uppmanade han de qvarblifvande att förhålla sig lugna och neutrala och gå österrikarne till mötes med fanor. Han sjell A —