Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1849, sida 2

Så kämpa ungerska husarer. Sedan Görgey, kort före den blodiga drabbningen vid Gödöllö, hade ordnat allt, red han till en afdelning husarer, som stod stridsfärdig och afvaktade blott signalen till anfall. Hvar är eder befälbafvare? Hvem kommenderar er, bröder? frågade Görgey. En gammal qvartermästare med silfverhvitt hår och skägg red fram. Alla officerarne hade vid Kapolna funnit hjeltedöden. -Broder husar, yttrade då generalen, du ser den der skogbevuxna höjden; du rser äfven de österrikiska trupperna derstades, deras bajonetter, som glänsa i solskenet, deras tunga kavalleri och deras kanoner, som inom vkort skola sprida död och förödelse ibland oss, rom vi icke afböja det. Nåväl, broder! denna vhöjd, ser du, måste du och dina husarer ögonrblickligen storma och intaga! Många af er, måhända hälften, möjligtvis de fleste, kanske till roch med alla skola stupa; men det gäller fäderneslandets väl, och hvarje dess tappre son svet att uppfylla sin pligt. Gud vare med reder!v ö Den gamle krigaren saluterade, kastade om sin häst, red fram till truppen, visade den hvad generalen visat honom och upprepade hans ord. Derefter rigtade han sin blick mot himmelen, och bad högt och tydligt: Dig, ungerske gud, vill vjag i dag bedja om en sak: bistå icke oss i vårt förehafvande; men bistå icke eller Österrikarne. Vörblif i all stillhet på din plats, och rjag lofvar dig heligt, att du med lust och glädje skall få se, huru dina husarer klå fädernesrlandets fiender. Knappt har han ändat denna egendomliga bön, med thy åtföljande egendomliga åtbörder, så ges