Planen är icke oäfven... Jag skall tänka derpå. .. Men tyst der kommer han!Hofmarskalken närmade sig åter och afbröt samtalet. X. Atelieren. Ni måste se min taflesamling, signor Berthini — sade grefven i det att han steg upp. — Jag har den i ett stort rum, hvilket äfven varit begagnadt till atelier vid de tillfällen, då någon konstnär vistats hos mig. Behagar ni följa mig?Med nöje. Svanhilda, Wallman och hofmarskalken gjorde äfven de båda herrarne sällskap till tafvelgalleriet. Man gick genom flera, smakfullt och dyrbart möblerade rum, till flygeln af byggningen, hvarest i en stor ljus sal grefvens konstskatter prunkade på väggarne. Hvad som först ådrog sig Berthinis uppmärksamhet var en staflett, hvarpå en påbörjad tafla syntes. Det var Theodors Cleopatra. Liksom intagen af beundran stadnade han plötsligt framför densamma. Men herr grefve — ropade han häftigt — af hvems hand är detta påbörjade mästerstycke? . . .