Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1849, sida 1

AAHAHAHi —— lennes kronan. De kunde tillochmed genom en bestämd summa friköpa sig från vissa onera, t. ex. det i lagen föreskrifna hofveriet och naturaprestationerna. Men bönderne och borgarne (hvilka icke äro adelsmän, tillochmed om de bo i en adelig stad) buro alla allmänna bördor, erlade alla ordinära skatter och voro förpligtade till krigstjenst. Dessutom erlade de niondedelen af jordens afkastning till godsegaren och tionde till presterskapet. Denna dubbla skatt var i synnerhet tryckande, helst åkerbruket i de södra och östra delarne af Ungern föga framskridit. Desto större är alltså riksdagens förtjenst, som betecknade början af revolutionen dermed att åtaga sig alla bördor lika med bönderne. Det beteende, som den ungerska adeln öfverhufvud taget ådagalagt under hela frihetsstriden, kommer de andra revolterade ländernas byråkrati och aristokrati på skam, hvilka hafva satt folkens välfärd på spel, för att bevara en rikedom eller ett inflytande, som äro fattigdom och vanmakt i jemförelse med den ungerska och slaviska adelns utomordentligt stora jordagods och nästan kungliga myndighet öfver sina bönder, hvilkas domare godsegarne äro, utan att någon appell från deras domslut gifves. Men den ungerska adeln, hvars öron icke egoism och fördomar hade tillslutit för tidens ideer, gaf, genom att gå folkets rättmätiga önskningar till mötes, ett efterföljansvärdt exempel. Samma omständighet, som lättade revolutionen, stärkte äfven den sig på nytt bildande staten sålunda, att ingen enda af nationens krafter undandrogs fäderneslandet genom en splittrande opposition; hvarförutan samma riksdag, som ditintills hade representerat nationen, utan några långvariga eller äfventyrliga provisoriska förändringar i regeringsformen, kunde lägga grundvalen till den nya, sociala ordningen. I Ungern har sålunda icke, såsom i andra länder under det sistförflutna året, de lägre klassernas rättmätiga missnöje med och misstro till de maktegande bragt friheten i fara genom vådliga snedsprång från den rätta stråten; tvertom har den lugna gång, hvarmed den sociala reformen gått framåt, hos nationen ingjutit förtroende till de män, som ställt sig i spetsen för rörelserna, hvilket åter eldat desse folkledare till nya ansträngningar för det gemensamma allmänna bästa. Efter att sålunda hafva ådagalagt, att Wienerhofvet, i sina bemödanden att återeröfra och åt I sig bibehålla Ungern, icke kan finna något stöd i oenighet inom folket, eller bland Slovakerne, hvars stamförvandter det på samma sätt sökt un dertrycka, utan endast kan hafva att hoppas något af Kroater och Shokzer — vilje vi följa Ungrarne i deras strid för fäderneslandets ära, frihet och sjelfständighet.