Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1849, sida 2

Kaffe kringbjöds af den vackra Aurore och derefter lät grefren, högtiden till ära, några champagnekorkar springa i taket. Berthini talade mycket och talade väl om målarkonstens ståndpunkt för närvarande i Europa Samt synnerligast i hans eget fädernesland, Italien. Grefven och hofmarskalken voro idel öra, den förre af intresse för saken, den sednare af artighet mot den store konstnären. Emedlertid hade Clas närmat sig Svanhilda, som med något handarbete dragit sig undan i en vrå. Det är öfverflödigt att säga, det den unga flickan alldeles icke igenkände sin älskares vin. Hon hade heller aldrig sett honom, utom då han fungerade såsom kusk vid enleveringen och då hade mörkret hindrat henne att urskilja hans anletsdrag. Han var sålunda för henne en helt och hållet obekant person. Man föreställe sig derföre hennes förvåning, då fremlingen tilltalade henne med följande ord: Sköna fröken — jag har att tala med er om ert hjertas angelägenheter.... (Forts.) F—