Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1849, sida 1

som förmodligen i sitt sinne öfvorräknade dagens vinst, visade honom i detta ögonblick blott ett vanligt, af egennyttans tillfredsställelse leende ansigte. . .. Då — gripen af ett vansinne, som endast en brinnande konstnärsande kan fatta — — drog han en dolk och stötte den i modellens hjerta, noga observerande de rörelser, som föregingo i den döende mannens ansigte. . . . I ögonblicket skyndade han till sin tafla och med det första intrycket för själen fullbordade han med några få drag sin Christusbild. Det blef ett mästerstycke ... en af de herrligaste taflor, som den nyare tiden frambragt i Italien. Nå... och konstnären? . .. frågade Theodor med blixtrande ögon. : Han räckte med lugn sina armar åt bojorna — svarade Berthini. — Allt för konsten! — ropade han — Tag mitt lif... min tafla skolen ni dock icke tagalAllt för konsten! — upprepade Theodor för sig sjelf. — Jag fasar icke för hans handling. ... Jag förstår honom. Ja — jag förstår honom också, men hans exempel bör dock icke rekommenderas till efterföljd — anmärkte Berthini, leende. — Hvad er Cleopatra angår, hoppas jag, att ni skall lyckas, utan att döda er modell. Hvilket vore så mycket dåraktigare, som han skall gifta sig med henne — sade Clas, skrat