Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1849, sida 1

—— Grefven slaungade en mörk blick på sin dotter. Men min nådiga sade hofmarskalken stött — ni vill ja icke höra på hvad jag säger. ... Ni, som aldrig förut varit i hufvudstaden — säg, längtar ni då icke det minsta efter alla dess nöjen? . .. et Icke det ringaste — svarade Svanhiida likgiltigt. -— Hvad man aldrig haft, det saknar man icke.v Tror ni det, min nådiga — återtog hofwarskalken. Med mig eger ett motsatt förhållande rum, ty jag saknar alltid det jag icke har. ... . Men så har ni ock det ni alltid saknat— afbröt Svanhilda i det hon kastade en ironisk blick på hofmarskalkens ben. IIvad då till exempel? frågade denne, som icke förstod anspelningen. Vador.s — -Svanhilda!— utbrast grefven, i det han kastade tidningen ifrån sig och sprang upp från soffan — Svanhilda! Blyges du icke det ringaste? Hofmarskalken skrattade, för att dölja sin förlägenhet, och for med handen öfver sina tunna lockar. N . -Akta er Herr baron, — ropade Svanhilda, utan att lätsa mirka sin fars vredgade ögonkast akta er! ni förstör frukten af eder kammartje