Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1849, sida 2

Men — återtog Italienaren, utan att gifva akt på Theodors blygsamma invändning — för att återkomma till sjelfva saken, så upprepar jag, att eder uppgift är svår och fordrar icke allenast snille, utan äfven ett djupt studium och vidsträckta anatomiska insigter. Att träffa de menskliga passionernas uttryck . . . kärlekens, hatets, vredens 0. s. v.... är för den dådlige konstnären, som ofta sjelf beherrskas af desamma, en jemnförelsevis lättare uppgift; ... men att måla döden ... döden i dess kamp med lifvet . .. att i sjeltva öfvnrgångsmomentet mellan det sinnliga och öfversinnliga ingjuta i bilden den lefvande, sig befriande anden... dertill fordras en ingifvelse, hemtad på en gång från andens och materiens verld.... Svårigheten kan endast jemföras med den, att skrifva en verklig tragedi. ... Och ni vet att, med undantag af Sofocles, Aeschylus och öfriga greker, högst få författare hafva lyckats i detta skaldeslag.Ni har rätt — sade Theodor suckande; — och likväl tycker jag stundom, att idåen sväfvar fullfärdig för min fantasi, — men då jag griper till penseln, för att gifva den form, inser jag min vanmakt. (Forts.)