Kärlek och Konst. Novell af H. B—n. (Forts. fr. n:o 164.) Pierre Viardot! — du är en skatt — sade hofmarskalken, i det han noga beskådade sig på alla sidor. — Hertigen af Richelieu sjelf var icke bättre klädd på courdagarne — eller hur 2-Sjelfva Ludvig den bögtälskade hafva icke haft ett ståtligare utseende, en mera smakfull drägt — anmärkte Pierre med ett illa doldt löje. — Det vara som jag säger ... Vous etes le seul grand Seigneur dans la Suede, Monsieur. Menar du? — sade hofmarskalken smickrad. — Men gif mig nu ett par hvita glacchandskar, Pierre. ... Det är tid att återvända till salongen. Hofmarskalken mottog handskarne, stoppade en Ostindisk silkesnäsduk i fickan på sin frack, samt fattade hatten och lemnade rummet gnolande på en aria ur Trollflöjten. Ha, ha, ha! — skrattade Pierre, i det han såg efter honom — Hertigen af Richelieu skulle afundats min herre denna parur! ...