ock ryska offeerare med ordenstecken för dera bemödanden i despotismens tjenst. Meran i Tyrolen, d. 10 Juli. Beständigt täga de mest olika trupper härigenom från Italiei till Bregenz, der en armekorns samlas, för at inrycka i Baden eller snarare begifva sig til Bayern, för att stärka Syd-Tysklands motståndskraft mot Preussen. Österrikarnes hemligt närds hat mot Preussarne ger sig nu luft. Det är icke blott ett hat mot preussiska regeringen, utan äfven mot folket. För att gifva eftertryck åt der öppet ådagalagda vederviljan för Preussen och Tyskland, blottar man Tyrolen på trupper, så at landtstormen der måste uppbådas. För att reta Tyrolarne, utsprides, att Lombarderne hafva för afsigt att infalla i Tyrolen gemensamt med Schweizarne i Engadin, hvilka de katholska Tyrolarne af hjertat hata, såsom kättare. Landtstormen har besatt gränsorna mot Lombardiet och Schweiz. För öfrigt behöfver Nord-Tyskland icke hysa någon fruktan för de annars tappra österrikiska härarne; de hafva i Italien (för att icke räkna Ungern) sammansmält otroligt. Regementet rerkehertig Ludvig har ensamt förlorat 3000 man, och rysliga äro de berättelser, man får höra af dem, som återkommit från de sumpiga trakter, der Mestre och Malghera ligga. Ett kompani nämnes, af hvilket blott en trumslagare och en bagagehäst blefvo öfrige(?). För öfrigt medgifva alla, att Italienarne i detta fälttåg slagits ganska tappert, att Piemontesarne utmärkte sig vid Novara och att skulden för nederlaget hvilade på Ramorino och Chrzanowski. Till och med de österrikiska generalstabsofficerarne låta rättvisa vederfaras Bolognesarnes och Anconesarnes tappra motstånd. Italienarne hafva således räddat sin ära. Erkehertig Johan har inträffat i badorten Gastein i Tyrolen. TYSKLAND. i Kampen i Baden emellan insurgenterne och furstetrupperne torde nu snart vara slutad. Sedan Peucker den 7 besatt Donaueschingen, och Siogel samma dag i närheten af bemälte ort upplöst de spillror af insurgenthären han kommenderade, lär, då man undantar Rastatt, endast en del af den till Schweitz gränsande sjökretsen ännu varai insurgenternes våld. Besättningen i Rastatt gjorde den 8 ett utfall; men blef efter en häftig och blodig strid kastad tillbaka i fästningen. Från Frankfurt skrifves, att riksministern skall erbjudit prinsen af Preussen att låta den vid Bregenz sammandragna österrikiska korps inryeka i sjökretsen; men prinsen har undanbedt sig denna hjelp. Riksföreståndaren, som nu pätagligen understodjes af Österrike för att tjena dess planer emot Preussens öfvervälde i Tyskland, skall nu, enligt hvad Köl. Zeitung och andra blad förmäla, verkligen hafva i sinnet att utskrifva en allmän tysk riksdag till den 15 Aug. i Frankfurt eller Regensburg, efter den af nationalförsamlingen beslutade och af centralmakten i sin tid antagna vallag. Huruvida något är sannt af de olika berättelserna om denna plan, kommer tiden att utvisa. men så mycket ses tydligen, att Österrike uppträder med allt större eftertryck i de tyska angelägenheterne. i den mån de ryska vapnen i Ungern göra de österrikiska disponibla. Storhertigen af Sachsen-Weimar skall formligen hafva förklarat sig vilja biträda det emellan Preussen, Sachsen och Hanover afslutade förbundet, men uppskjutit ratifikationen af fördraget, tills landständerne dertill gifvit sitt bifall. För öfrigt har han vid sitt inträde i förbundet fästat det vilkor, att vallagen får undergå den modifikation, som storhertigdömets förhållanden göra erforderliga. ENGLAND. De engelska tidningarne klandra med en mun och i de skarpaste ordalag den skamliga expeditionen till Rom. Icke nog, att den demokratiska pressen, representerad af DailyNews, framställer den inför allmänhetens ögon i all dess vederstygglighet; de konservativa tidningarne veta äfven att i mörka färgor måla denna herr Bonapartes bedrift, gom i historien skall stämpla ho